Medecinmångleri

I artikeln "Sjukdom till salu" i DN lyfts problem som jag tycker borde diskuteras mer. Läkemedelsbolagens sätt att lansera sjukdomar och andra sätt att öka försäljningen av läkemedel såsom att hålla utbildningar för läkare, bjuda in media för "information" etc. Är det kanske det som gjort oss så medicinfixerade?
Vad som speciellt tas upp i artikeln är diagnosen GAD (generaliserad ångest) och hur läkemedelsföretaget Wyeth lanserade diagnosen. Själv har jag hört ett par personer som fått diagnosen (och medicinen) säga att de måste medicinera livet ut, dvs ca 40 år till. Wyeth jublar väl åt en lyckad kampanj för att skapa trogna kunder. Självklart vill läkemedelsbolagen sälja så mycket som möjligt men är verkligen alla medel tillåtna?

Eftersom jag varit stressjuk och har haft många kontakter med folk som mått dåligt och varit sjuka/sjukskrivna främst för utbrändhet vet jag att medicin är något som erbjuds frikostigt. Antidepressiva, insomningsmedel, sömnmedel, lugnande, betablockerare, antiinflammatoriska, smärtstillande, olika magmediciner osv.
Att få diagnos och medicin är lätt. Kan det beror på de enorma resurser läkemedelsbolagen har att marknadsföra sig? På hur vården och ersättningen är uppbyggd? På tidsbrist hos läkarna? På auktoritetstro när läkaren hänvisar till satt diagnos och medicinering? Resursbrist när det gäller terapeuter? På enkelheten i medicinering?

"Läkemedel kan bli ett konserveringsmedel istället för ett lösningsmedel."
Lars Söderling

Terapi eller samtal verkar däremot ibland vara en omöjlighet att få. I alla fall om man är för sjuk för att orka slåss.

Många gånger är det strategier för att hantera livsproblem som behövs och som på lång sikt ger ett gott och friskt liv. Hjälp att förändra livet, tänket och livsstilen kanske kostar mer initialt men i längden?

Alla borde i alla fall få chansen att själva välja vilken hjälp de vill ha. Inte bara vara hänvisade till snabbt utskrivna mediciner.

Dessutom kanske vi borde diskutera vilket sorts samhälle vi vill ha egentligen och varför så många mår så dåligt? Hur vill vi leva? Är det konstigt att må dåligt ibland? Vad kan vi göra för att förändra?

/Kia