Spikmatta - sjukt eller skönt?

När jag först hörde talas om spikmattorna tyckte jag det lät helt sjukt att frivilligt lägga sig på en massa vassa piggar. Inte konstigt om folk mådde bättre efter att ha legat på en spikmatta - jag menar vad kan vara värre än att ligga där?
Jag tyckte verkligen det lät helt idiotiskt att utsätta sig för något så smärtsamt i onödan. Det lät ungefär som att äta glas eller hamra sig på tummen med flit eller något annat lika befängt.

Men rätt var det var kom den ena efter den andra och berättade hur bra de mådde av spikmattan. Helt normala, till och med kloka människor rekommenderade det. Till slut kände jag att jag var tvungen att prova för att själv kunna bedöma nyttan.

Sagt och gjort. Jag provade.

Första gången var hemsk. Det gjorde fruktansvärt ont och det kändes som om blodet rann i strida strömmar nerför ryggen när jag efter en evighet (10 min) satte mig upp. Jag förväntade mig värsta skräckscenariot; att mattan skulle flyta omkring i en stor blodpöl, men när jag med bävan vände mig om syntes inget. Däremot kom ytterligare smärtsensationer av en mer brännande karaktär från ryggen innan det började kännas ok.

Numera när kroppen och jag vant oss går smärtan över fort och jag mår riktigt bra. Oftast ligger jag på spikmattan en stund innan jag ska sova och hinner sedan knappt lägga mig i sängen förrän jag somnar och sover som en stock. Oavsett vad forskarna säger om om den obevisade nyttan med spikmattan.

Hur galet det än låter måste jag bekänna att jag nästan längtar till att lägga mig på spikmattan varje kväll...Hur åtgärdar man det tro?
/Kia

Här finns några artiklar om spikmatta för den som vill läsa mer:
Aftonbladet
DN
Sydsvenskan
Metro
Läs även andra bloggares åsikter om stress, stresshantering, friskvård, hälsa, sömn