I många landsting kan mindre än hälften av vårdcentralerna erbjuda den hjälp som krävs för att leva upp till regeringens rehabiliteringsgaranti. En av tre behöver anställa mer personal, men det blir svårt med landstingens sparkrav skriver DN
Två patientgrupper omfattas av garantin:
- Personer med lättare psykiska problem som ångest, depression, stress.
- Personer med långvarig smärta i axlar, nacke och rygg.
För att landstingen ska kunna få ta del av de extra pengar regeringen avsatt för rehabilitering måste de använda särskilda behandlingsmetoder. Detta orsakar problem eftersom det finns för få terapeuter med utbildning i kognitiv beteendeterapi (KBT) och kognitiv psykoterapi (KPT).
Åtminstone för stresspatienter finns mycket annat som också kan hjälpa personen tillbaka till ett friskare liv.
Gruppsammankomster där man får träffa andra med samma problematik, Avspänningsträning i olika former (yoga, qigong,basal kroppskännedom, meditation mm)
Massage i olika former.
Andra terapiformer (gestaltterapi, psykodynamisk terapi mfl) eller samtalsstöd.
Bara för att nämna några saker som jag vet många har upplevt som ett stöd för mer livskvalitet och ett friskare liv.
Frågan är om stresspatienterna får ta del av något av detta i väntan på KBT eller KPT? Eller blir det så att de som har råd betalar sin vård själva? Kanske blir det en passiv väntan med sjukskrivning och medicin? Det sistnämna leder ofta till att personen mår ännu sämre.
Jag tror man skulle vinna på att bredda insatserna och självklart skulle det ge stor vinst för alla att sätta in dem snabbare.
/Kia
Nedan kan du se hur det ser ut i just ditt landsting:
Rehabilitering i ditt landsting
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering hälsa friskvård sjukskrivning sjukersättning sjukpenning rehabilitering
tisdag 24 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Välkommen på Livsbalanskurs på ABF i mars
Under mars har jag i samarbete med ABF Stockholm två kursdagar i Livsbalans. Tack vare det samarbetet har jag kunnat pressa priset till endast 300 kr per tillfälle inklusive boken "Lev Livet Levande". Otroligt billigt! Passa på!
Kort information kurserna kommer nedan - jag hoppas vi ses.
/Kia
LIVSBALANS – tema stress, livsstil, avspänning.
Coaching som hjälpmedel att förbättra livsbalansen.
Datum: Lördag 14 mars
Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41
Tid: 10.00 – 15.00 med en timmes lunch
Kostnad: 300 kr, kursboken Lev Livet Levande ingår i avgiften!
Sista anmälningsdag: Onsdag 11 mars
LIVSBALANS – tema stress och tankens kraft. Tankar och vanebeteenden. Coaching som hjälpmedel att förbättra livsbalansen.
Datum: Lördag 28 mars
Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41
Tid: 10.00 – 15.00 med en timmes lunch
Kostnad: 300 kr, kursboken Lev Livet Levande ingår i avgiften!
Sista anmälningsdag: Onsdag 25 mars
För mera information om kurserna och anmälan till dem kan du titta
HÄR
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering sömn hälsa friskvård
Kort information kurserna kommer nedan - jag hoppas vi ses.
/Kia
LIVSBALANS – tema stress, livsstil, avspänning.
Coaching som hjälpmedel att förbättra livsbalansen.
Datum: Lördag 14 mars
Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41
Tid: 10.00 – 15.00 med en timmes lunch
Kostnad: 300 kr, kursboken Lev Livet Levande ingår i avgiften!
Sista anmälningsdag: Onsdag 11 mars
LIVSBALANS – tema stress och tankens kraft. Tankar och vanebeteenden. Coaching som hjälpmedel att förbättra livsbalansen.
Datum: Lördag 28 mars
Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41
Tid: 10.00 – 15.00 med en timmes lunch
Kostnad: 300 kr, kursboken Lev Livet Levande ingår i avgiften!
Sista anmälningsdag: Onsdag 25 mars
För mera information om kurserna och anmälan till dem kan du titta
HÄR
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering sömn hälsa friskvård
fredag 20 februari 2009
Försäkringskassan får kritik igen
Riksrevisionen kritiserar Försäkringskassan på flera punkter enligt DN
Riksrevisionen vill att Försäkringskassan nu:
- Säkerställer att en prövning av sjukskrivnas arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden alltid görs.
- Säkerställer att en prövning av möjligheten till rehabilitering för sjukskrivna i syfte att höja arbetsförmågan alltid görs.
- Analyserar mer systematiskt de skillnader i bedömning av arbetsförmåga i annat arbete som finns och åtgärda de skillnader som inte har stöd i regelverket
- Utvecklar ärendehanteringssystemet så att användbar information om arbetsförmågebedömningar enkelt kan tas fram.
- Följer upp rehabiliteringskedjan noga med avseende på arbetsförmågebedömningar. Särskilt bör de grupper som i störst utsträckning riskerar att bli utan ersättning från sjukförsäkringen följas upp.
Husmark Pehrsson menar enligt artikeln att hon ser granskningen som en bekräftelse på att de nya sjukskrivningsreglerna behövs.
För egen del säger jag som vanligt: Vad som behövs är ett bra förebyggande arbete och en snabbt insatt adekvat rehabilitering i de de fall människor ändå blir sjuka. Samt förstås åtgärder för dem som behöver byta jobb.
I all hast
Kia
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering hälsa friskvård sjukpenning sjukförsäkring sjukskrivning
Riksrevisionen vill att Försäkringskassan nu:
- Säkerställer att en prövning av sjukskrivnas arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden alltid görs.
- Säkerställer att en prövning av möjligheten till rehabilitering för sjukskrivna i syfte att höja arbetsförmågan alltid görs.
- Analyserar mer systematiskt de skillnader i bedömning av arbetsförmåga i annat arbete som finns och åtgärda de skillnader som inte har stöd i regelverket
- Utvecklar ärendehanteringssystemet så att användbar information om arbetsförmågebedömningar enkelt kan tas fram.
- Följer upp rehabiliteringskedjan noga med avseende på arbetsförmågebedömningar. Särskilt bör de grupper som i störst utsträckning riskerar att bli utan ersättning från sjukförsäkringen följas upp.
Husmark Pehrsson menar enligt artikeln att hon ser granskningen som en bekräftelse på att de nya sjukskrivningsreglerna behövs.
För egen del säger jag som vanligt: Vad som behövs är ett bra förebyggande arbete och en snabbt insatt adekvat rehabilitering i de de fall människor ändå blir sjuka. Samt förstås åtgärder för dem som behöver byta jobb.
I all hast
Kia
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering hälsa friskvård sjukpenning sjukförsäkring sjukskrivning
tisdag 17 februari 2009
Intressant intervju-utdrag ur "Kroppens mening"
Nedan kommer ett intervjutdrag ur avhandlingen ”Kroppens mening” av Britt Bragée. Jag tycker att denna korta snutt så väldigt väl belyser den hopplöshet många känner. De söker hjälp hos många men upplever inte att de får någon. Till slut börjar de känna att livet är slut.
Jag kan känna igen mig själv när jag var sjuk i utdraget och i många, många sjukskrivna eller sjukpensionerade jag mött. Detaljerna skiljer men de stora dragen stämmer. Just så här hopplöst plågsamt upplever säkert tusentals människor sina livssituationer just nu.
Själv brukade jag uttrycka det som ”Min karriär som människa är över”. För så kändes det verkligen. Som tur var stämde det inte. Det finns hjälp att få och det går att få ett gott och friskt liv igen. Jag hoppas verkligen att "Kroppens mening" kommer att leda till en kunskapsspridning som ger fler möjlighet att få hjälp till ökad livskvalitet.
/Kia
"Patienten […] Jag bara grät, jag kunde inte sluta gråta och jag kunde inte förstå vad det var. Alltså det var jätteskumt. För det är inte jag, egentligen. (Snörvlar). Och sedan försöka jobba efter det. Men jag klarade inte det utan jag blev sjukskriven, då, i tio dagar.
Terapeuten: Hann du rekreera dig på tio dagar?
Patienten: Nej, jag var bara ledsen hela tiden. Jag vara ute och gick lite grann. Ja, men jag hade otroligt jätteont hela tiden och jag var fruktansvärt spänd hela tiden så jag kunde inte. (Skakar på huvudet). Jag gick omkring som en fiolsträng också. Och så kom jag tillbaka till min sjukgymnast också och sa som det var, att nu har det hänt igen, så…Och då blev hon inte så glad (litet skratt).
Terapeuten: Nej. Kunde hon hjälpa dig?
Patienten: Nej, nej. Hon fortsatte på samma sätt ungefär som tidigare med massage och akupunktur och sådant, men det hjälpte ingenting (snörvlar).
Terapeuten: Vad har du gjort efter det då?
Patienten: Jag har varit på en massa olika… Flera röntgen, jag har varit jag tror det är tio läkare inblandade. Det är olika specialister och husläkare och allt vad det kan vara. Och bara fått svaret att ”det finns inget vi kan göra, du får nog ha det så här”. Och någon gav mig rådet att börja styrketräna, och jag blev bara sämre. Då kom jag tillbaka till läkaren som sa, ”jamen då var det ett misstag, du skulle nog inte ha styrketränat”. – ”Men vad ska jag göra då? – ”Jamen du får väl gå ut och gå lite promenader och så där”. Dom skriver ut tabletter och tabletter, och …Och sedan kom jag till doktor W, han som skrivit remiss till dig.
Terapeuten: Har du fått någon hjälp där?
Patienten: Nej, det har jag inte. Jag har gått där tre, fyra gånger i veckan, jag blir bara sämre hela tiden.
Terapeuten: Vad tänker du om det?
Patienten: Att det inte går att göra någonting. Att mitt liv är över ganska mycket. Att det bara blir värre och värre, jag undrar var det ska sluta egentligen."
(Jag har ändrat och skrivit Patienten och Terapeuten eftersom jag tyckte det gjorde texten tydligare. Utdraget finns att läsa på sid 54 i avhandlingen)
Jag kan känna igen mig själv när jag var sjuk i utdraget och i många, många sjukskrivna eller sjukpensionerade jag mött. Detaljerna skiljer men de stora dragen stämmer. Just så här hopplöst plågsamt upplever säkert tusentals människor sina livssituationer just nu.
Själv brukade jag uttrycka det som ”Min karriär som människa är över”. För så kändes det verkligen. Som tur var stämde det inte. Det finns hjälp att få och det går att få ett gott och friskt liv igen. Jag hoppas verkligen att "Kroppens mening" kommer att leda till en kunskapsspridning som ger fler möjlighet att få hjälp till ökad livskvalitet.
/Kia
"Patienten […] Jag bara grät, jag kunde inte sluta gråta och jag kunde inte förstå vad det var. Alltså det var jätteskumt. För det är inte jag, egentligen. (Snörvlar). Och sedan försöka jobba efter det. Men jag klarade inte det utan jag blev sjukskriven, då, i tio dagar.
Terapeuten: Hann du rekreera dig på tio dagar?
Patienten: Nej, jag var bara ledsen hela tiden. Jag vara ute och gick lite grann. Ja, men jag hade otroligt jätteont hela tiden och jag var fruktansvärt spänd hela tiden så jag kunde inte. (Skakar på huvudet). Jag gick omkring som en fiolsträng också. Och så kom jag tillbaka till min sjukgymnast också och sa som det var, att nu har det hänt igen, så…Och då blev hon inte så glad (litet skratt).
Terapeuten: Nej. Kunde hon hjälpa dig?
Patienten: Nej, nej. Hon fortsatte på samma sätt ungefär som tidigare med massage och akupunktur och sådant, men det hjälpte ingenting (snörvlar).
Terapeuten: Vad har du gjort efter det då?
Patienten: Jag har varit på en massa olika… Flera röntgen, jag har varit jag tror det är tio läkare inblandade. Det är olika specialister och husläkare och allt vad det kan vara. Och bara fått svaret att ”det finns inget vi kan göra, du får nog ha det så här”. Och någon gav mig rådet att börja styrketräna, och jag blev bara sämre. Då kom jag tillbaka till läkaren som sa, ”jamen då var det ett misstag, du skulle nog inte ha styrketränat”. – ”Men vad ska jag göra då? – ”Jamen du får väl gå ut och gå lite promenader och så där”. Dom skriver ut tabletter och tabletter, och …Och sedan kom jag till doktor W, han som skrivit remiss till dig.
Terapeuten: Har du fått någon hjälp där?
Patienten: Nej, det har jag inte. Jag har gått där tre, fyra gånger i veckan, jag blir bara sämre hela tiden.
Terapeuten: Vad tänker du om det?
Patienten: Att det inte går att göra någonting. Att mitt liv är över ganska mycket. Att det bara blir värre och värre, jag undrar var det ska sluta egentligen."
(Jag har ändrat och skrivit Patienten och Terapeuten eftersom jag tyckte det gjorde texten tydligare. Utdraget finns att läsa på sid 54 i avhandlingen)
söndag 15 februari 2009
Britt Bragées avhandling "Kroppens mening"
Britt Bragée disputerade för lite mer än en vecka sedan och jag vill tipsa om en spännande avhandling. När Britt var på DUFiS (De Utbrändas Förening i Sverige) och berättade om sin forskning var igenkänningen stor.
Då jag själv gått hos henne och är frisk sedan flera år tillbaka vet jag att behandlingsmetoden fungerar. Opponenten kommenterade också de ovanligt goda behandlingsresultaten. Orsaken till de goda resultaten tror jag beror på just att man lär sig ett nytt sätt att förstå och hantera saker. För egen del kan jag se ett stort energi och glädjetillskott som kommit efter behandling. Det kostar nämligen en hel del energi att vara som man tror alla andra vill att man ska vara och att ta ansvar för alla andra - men inte för sig själv.
Jag är gläds åt det stora intresset för Britt Bragées forskning och hoppas att många fler tar del av avhandlingen. Samt förstås att det ska leda till att flera sjuka så småningom kan få hjälp! Nedan har jag klippt in kort info från universitetet om avhandlingen.
/Kia
Utbränd: Duktig, men aldrig tillräckligt
2009-02-04
Pressmeddelande frånStockholms universitet
Det är en växande grupp människor, de som ger allt och inte kan inse att det har blivit för mycket. De ger inte upp förrän de hindras av olika psykiska och fysiska sjukdomssymptom, det vill säga, när de gått in i den så kallade väggen. Gemensamt för dessa personer är att de sedan tidig ålder varit mycket prestationsinriktade och i vuxenlivet kan de i pressade situationer inte bedöma vad som är möjligt eller omöjligt att prestera. Det visar Britt W. Bragée i en avhandling som läggs fram inom kort vid Pedagogiska institutionen, Stockholm universitet, där hon studerat hur dessa personer försöker att förstå och förhålla sig till problematiska situationer, både mentalt och kroppsligt.
De vanligaste symptomen är utbrändhet, ångest och depression, det vill säga psykiska besvär vilka numer är den vanligaste orsaken till sjukskrivning enligt försäkringskassans statistik.
- Allt oftare är det högutbildade och högavlönade kvinnor – ”de duktiga flickorna” – i yngre åldrar som drabbas, säger Britt W. Bragée och fortsätter: Gemensamt för dem är att deras väg mot sjukdom startat redan i barndomen, bland annat genom att de inte upplever att de fått den bekräftelse från vuxenvärlden som är nödvändig för att känna att man duger som man är.
För att visa sin duglighet har dessa personer varit snälla, duktiga och lydiga i sin strävan att bli accepterade. De har ständigt kämpat för att anpassa sig till andras krav och i alla lägen försökt att göra sitt bästa för att bli den person de tror att andra vill att man ska vara.
- Men det beröm de duktiga flickorna har fått har de upplevt vara riktat till den person de framställt sig som, inte till den verkliga personen bakom fasaden. Berömmet har inte kunnat fylla det tomrum som upplevs och därför kvarstår känslan av att inte duga, trots goda resultat. Som en följd av det har man fortsatt att kämpa med att vara duktig, utan hänsyn till vad man orkar, ända till dess att kroppen reagerat och sagt stopp, säger Britt W. Bragée.
Britt W Bragée visar i sin avhandling hur förståelsen, det vill säga meningsskapandet, pågår samtidigt fysiskt och mentalt. Genom stressmätning framgår det, att när de intervjuade personerna beskriver intensifierade ansträngningar, visar detta sig på ett visst sätt i de kroppsliga reaktionerna. För de personer som i stället beskriver att hopplöshetskänslor dominerar, visar det sig kroppsligt på ett annat sätt.
- Det är vanligt att de som drabbas inte har förstått sambandet mellan utmaningen i den svåra situationen och de egna kroppsliga och psykiska reaktionerna. De förstår inte hur de ska tolkas och inte heller vad de ska göra för att komma till rätta med dem, säger Britt W. Bragée.
De sjukdomssymtom personerna får beror på de olösliga svårigheter som de befinner sig i, och är kroppens ”försök” att skapa en form av balans, även om de inte inser det. T ex. kan en person bli deprimerad och få svår värk i ryggen vid en konflikt med en chef, och en annan kan få hjärtproblem och panikattacker när en partner hotar med separation. Men kroppens ”försök” kan inte lösa problemen, det är nödvändigt med medveten mental aktivitet för detta. Konflikten med chefen kanske skulle kräva att man skaffar ett annat arbete och den hotande separationen att man söker utomstående hjälp.
När de personerna genomgått behandling och utvecklat sin förmåga att skapa en mening om situationen som inte längre styrs av bekträftelsebehov, visar mätning av stressnivån en avspändhet hos personerna.
- De olika kroppsreaktionerna visar hur meningsskapandet hos människan sker som en sammanflätning mellan kroppsliga och mentala aktiviteter, där den ena aldrig kan förstås utan den andra, säger Britt W. Bragée.
Avhandlingens namn: Kroppens mening. Studier i psykosomatiska lösningar.
Ytterligare information Britt W. Bragée, mobil 0704 152035, britt@bragee.se För bild, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-16 40 90 eller e-post press@su.se
Då jag själv gått hos henne och är frisk sedan flera år tillbaka vet jag att behandlingsmetoden fungerar. Opponenten kommenterade också de ovanligt goda behandlingsresultaten. Orsaken till de goda resultaten tror jag beror på just att man lär sig ett nytt sätt att förstå och hantera saker. För egen del kan jag se ett stort energi och glädjetillskott som kommit efter behandling. Det kostar nämligen en hel del energi att vara som man tror alla andra vill att man ska vara och att ta ansvar för alla andra - men inte för sig själv.
Jag är gläds åt det stora intresset för Britt Bragées forskning och hoppas att många fler tar del av avhandlingen. Samt förstås att det ska leda till att flera sjuka så småningom kan få hjälp! Nedan har jag klippt in kort info från universitetet om avhandlingen.
/Kia
Utbränd: Duktig, men aldrig tillräckligt
2009-02-04
Pressmeddelande frånStockholms universitet
Det är en växande grupp människor, de som ger allt och inte kan inse att det har blivit för mycket. De ger inte upp förrän de hindras av olika psykiska och fysiska sjukdomssymptom, det vill säga, när de gått in i den så kallade väggen. Gemensamt för dessa personer är att de sedan tidig ålder varit mycket prestationsinriktade och i vuxenlivet kan de i pressade situationer inte bedöma vad som är möjligt eller omöjligt att prestera. Det visar Britt W. Bragée i en avhandling som läggs fram inom kort vid Pedagogiska institutionen, Stockholm universitet, där hon studerat hur dessa personer försöker att förstå och förhålla sig till problematiska situationer, både mentalt och kroppsligt.
De vanligaste symptomen är utbrändhet, ångest och depression, det vill säga psykiska besvär vilka numer är den vanligaste orsaken till sjukskrivning enligt försäkringskassans statistik.
- Allt oftare är det högutbildade och högavlönade kvinnor – ”de duktiga flickorna” – i yngre åldrar som drabbas, säger Britt W. Bragée och fortsätter: Gemensamt för dem är att deras väg mot sjukdom startat redan i barndomen, bland annat genom att de inte upplever att de fått den bekräftelse från vuxenvärlden som är nödvändig för att känna att man duger som man är.
För att visa sin duglighet har dessa personer varit snälla, duktiga och lydiga i sin strävan att bli accepterade. De har ständigt kämpat för att anpassa sig till andras krav och i alla lägen försökt att göra sitt bästa för att bli den person de tror att andra vill att man ska vara.
- Men det beröm de duktiga flickorna har fått har de upplevt vara riktat till den person de framställt sig som, inte till den verkliga personen bakom fasaden. Berömmet har inte kunnat fylla det tomrum som upplevs och därför kvarstår känslan av att inte duga, trots goda resultat. Som en följd av det har man fortsatt att kämpa med att vara duktig, utan hänsyn till vad man orkar, ända till dess att kroppen reagerat och sagt stopp, säger Britt W. Bragée.
Britt W Bragée visar i sin avhandling hur förståelsen, det vill säga meningsskapandet, pågår samtidigt fysiskt och mentalt. Genom stressmätning framgår det, att när de intervjuade personerna beskriver intensifierade ansträngningar, visar detta sig på ett visst sätt i de kroppsliga reaktionerna. För de personer som i stället beskriver att hopplöshetskänslor dominerar, visar det sig kroppsligt på ett annat sätt.
- Det är vanligt att de som drabbas inte har förstått sambandet mellan utmaningen i den svåra situationen och de egna kroppsliga och psykiska reaktionerna. De förstår inte hur de ska tolkas och inte heller vad de ska göra för att komma till rätta med dem, säger Britt W. Bragée.
De sjukdomssymtom personerna får beror på de olösliga svårigheter som de befinner sig i, och är kroppens ”försök” att skapa en form av balans, även om de inte inser det. T ex. kan en person bli deprimerad och få svår värk i ryggen vid en konflikt med en chef, och en annan kan få hjärtproblem och panikattacker när en partner hotar med separation. Men kroppens ”försök” kan inte lösa problemen, det är nödvändigt med medveten mental aktivitet för detta. Konflikten med chefen kanske skulle kräva att man skaffar ett annat arbete och den hotande separationen att man söker utomstående hjälp.
När de personerna genomgått behandling och utvecklat sin förmåga att skapa en mening om situationen som inte längre styrs av bekträftelsebehov, visar mätning av stressnivån en avspändhet hos personerna.
- De olika kroppsreaktionerna visar hur meningsskapandet hos människan sker som en sammanflätning mellan kroppsliga och mentala aktiviteter, där den ena aldrig kan förstås utan den andra, säger Britt W. Bragée.
Avhandlingens namn: Kroppens mening. Studier i psykosomatiska lösningar.
Ytterligare information Britt W. Bragée, mobil 0704 152035, britt@bragee.se För bild, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-16 40 90 eller e-post press@su.se
Självhjälpsgrupp/studiecirkel för stressjuka som helt eller delvis är tillbaka i arbete
DUFiS, De Utbrändas Förening i Sverige söker flera deltagare för att kunna starta denna grupp! För den som är på väg tillbaka är det extra viktigt att ha stöd och bollplank. När man ska forma ett nytt sätt att vara och hantera sitt arbetsliv är det bra att ha andra i samma situation att diskutera med.
Själv hade jag STOR nytta av andra gruppdeltagare när jag för ett antal år sedan var på väg tillbaka. Det är otroligt skönt att dela svårigheter och glädjeämnena i återgången med andra. Många gånger är det stödet säkert det som gör skillnaden, som gör att det funkar. När jag väl hade mött ett antal svårigheter och övervunnit dem var det en bekräftelse på att mina stresshanteringstekniker fungerade.
För mig sitter de numer i ryggmärgen och jag använder dem varje dag. Det handlar om livsstil med tillräckligt med sömn, näringsrik mat och motion. Det handlar också om att säga nej ibland likväl som att andra gånger säga ett tydligt ja. Det handlar om medvetna val. Allt detta ger livsenergi och livskvalitet.
Och här börjar jag så sakteliga sväva bort från ämnet som var att värva deltagare till en självhjälpsgrupp... ;_)
Gruppen kan hjälpa dig som är stressjuk att undvika många fallgropar och ge stöd och energi – tveka inte att anmäla dig om du är helt eller delvis tillbaka i arbete.
Dag och tid: Onsdagar 18.00- 20.30
Plats: Södergården, Götgatan 37
Start: När vi fått ihop minst 5 deltagare.
Avslutning: 13 maj.
Uppehåll: vecka 9 och vecka 15.
Fortsättning till hösten om deltagarna så önskar.
Kostnad: 300 kr inklusive bok och annat studiematerial.
Anmälan till dufis@spray.se
Minsta antal deltagare för att gruppen ska starta är 5. Maxantal 10 st
Jag hoppas verkligen vi kan dra igång gruppen snart!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering sömn hälsa friskvård
Själv hade jag STOR nytta av andra gruppdeltagare när jag för ett antal år sedan var på väg tillbaka. Det är otroligt skönt att dela svårigheter och glädjeämnena i återgången med andra. Många gånger är det stödet säkert det som gör skillnaden, som gör att det funkar. När jag väl hade mött ett antal svårigheter och övervunnit dem var det en bekräftelse på att mina stresshanteringstekniker fungerade.
För mig sitter de numer i ryggmärgen och jag använder dem varje dag. Det handlar om livsstil med tillräckligt med sömn, näringsrik mat och motion. Det handlar också om att säga nej ibland likväl som att andra gånger säga ett tydligt ja. Det handlar om medvetna val. Allt detta ger livsenergi och livskvalitet.
Och här börjar jag så sakteliga sväva bort från ämnet som var att värva deltagare till en självhjälpsgrupp... ;_)
Gruppen kan hjälpa dig som är stressjuk att undvika många fallgropar och ge stöd och energi – tveka inte att anmäla dig om du är helt eller delvis tillbaka i arbete.
Dag och tid: Onsdagar 18.00- 20.30
Plats: Södergården, Götgatan 37
Start: När vi fått ihop minst 5 deltagare.
Avslutning: 13 maj.
Uppehåll: vecka 9 och vecka 15.
Fortsättning till hösten om deltagarna så önskar.
Kostnad: 300 kr inklusive bok och annat studiematerial.
Anmälan till dufis@spray.se
Minsta antal deltagare för att gruppen ska starta är 5. Maxantal 10 st
Jag hoppas verkligen vi kan dra igång gruppen snart!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering sömn hälsa friskvård
tisdag 10 februari 2009
Gästinlägg: Utbränd eller ett brutet ben i hjärnan
Nedan kommer ett gästinlägg från en DUFiSmedlem, ett inlägg som beskriver hur det kan vara att bli sjuk och vad som händer sedan. Jag tror många känner igen sig. Tyvärr. För jag önskar att alla fick betydligt bättre stöd och hjälp än så här!
Men jag hoppas många läser och begrundar för att sedan förändra.
Kia
UTBRÄND eller ett brutet ben i hjärnan?
Jag har brutit ett ben i min hjärna, det var tio år sedan, så gipset börjar gulna och vittra sönder.
Det är ingen som har sett att jag haft ett gipsat ben i min hjärna. Det syns inte utanpå.
Inga krya på dig kort, blommor, medlidande eller chokladask
Jag har bara lidit för jag visste inte vad jag drabbats av och hur man rehabiliterar brutna ben i hjärnan. Läkarna visste inte det heller då, blev sjukskriven 3 månader i taget med en pillerburk och lämnad till ett sovandes liv i sängen.
Benet värkte och gjorde mig svag, det sociala raset kom väldigt fort. Jag kände mig som ingenting, utan min älskade yrkesroll som undersköterska så var jag ingenting.
Hur förklarar man för familj, vänner, släkt, grannar att man har ett brutet ben i hjärnan och att man är ingenting, när de undrar varför inte du arbetar och efter såå…. lång tid?
Vet ni hur stort allt blir när ingenting, ska sköta hemmet, gå ut med soppåsen, gå i tvättstugan ringa ett samtal, handen blir alldeles svettig och tiden har kommit ur led, man vet inte hur man planerar. Värst är det när man ska handla och måste fatta beslut, vilka bananer är gulast, vilken gurka passar bäst, vilken limpa ska jag ta, ångesten kommer smygandes och ibland lämnar du affären för det går inte att bestämma sig.
Det värsta är när man har ett brutet ben i hjärnan så kan man inte koncentrera sig, inte läsa böcker, kanske bara rubriker i dagstidningen. Man orkar inte se ett helt tv-program och klarar inte av höga ljud, stök eller stressig stämning. Hjärnan visar bildspel hela tiden på det du upplevt under dagen, har du upplevt för mycket så pågår bildspelet halva natten innan hjärnan är nöjd.
Vet ni att efter ha haft gips i hjärnan en längre tid så förlorar man sin sömn, kondition, matvanor, livsglädje, identitet, motivation, vänner och inkomster från arbetslivet.
Du får nya vänner, varje månad dimper det ned brev från försäkringskassan, de verkar ha jättemycket möten och diskussioner för min skull, fast jag blir mest orolig och rädd över deras plötsliga uppvaktning. Apoteket har också blivit en ny vän, de kopierar och lämnar så villigt ut aktuella listor på vilka mediciner jag har lagrade i deras system.
Fast jag skulle vilja ha en vän som frågar – kan jag göra något för dig, ska vi gå ut på en promenad, vill du ha hjälp med handlingen, en vän som inte är hurtig utan ser när jag tar slut och accepterar det.
Nu efter 10 år så är jag avslutad från arbetet, fast det hade dom glömt berätta för mig, Psykiatrin har också avslutat mina stödsamtal, jag har fått mitt säger dom.
Så nu letar jag samanhang, grupper som är hälsobefrämjande och hjälper mig hålla i vardagen.
Jag är medlem i DuFis de utbrändas förening i Sverige, där finns många medlemmar som också brutit ett ben i hjärnan och har gips. Sammanhållningen är god och fridsam med lagom aktivitet. Så jag försöker gå vidare med mitt liv, försöker skaka av mig allt sprucket gips och pillerburken, men det hänger efter som tofsen på en svans.
Undrar om det finns något mer för mig att göra i det här livet? Nu finns det nog bara änglarna kvar att fråga.
EvaCDufismedlem
Men jag hoppas många läser och begrundar för att sedan förändra.
Kia
UTBRÄND eller ett brutet ben i hjärnan?
Jag har brutit ett ben i min hjärna, det var tio år sedan, så gipset börjar gulna och vittra sönder.
Det är ingen som har sett att jag haft ett gipsat ben i min hjärna. Det syns inte utanpå.
Inga krya på dig kort, blommor, medlidande eller chokladask
Jag har bara lidit för jag visste inte vad jag drabbats av och hur man rehabiliterar brutna ben i hjärnan. Läkarna visste inte det heller då, blev sjukskriven 3 månader i taget med en pillerburk och lämnad till ett sovandes liv i sängen.
Benet värkte och gjorde mig svag, det sociala raset kom väldigt fort. Jag kände mig som ingenting, utan min älskade yrkesroll som undersköterska så var jag ingenting.
Hur förklarar man för familj, vänner, släkt, grannar att man har ett brutet ben i hjärnan och att man är ingenting, när de undrar varför inte du arbetar och efter såå…. lång tid?
Vet ni hur stort allt blir när ingenting, ska sköta hemmet, gå ut med soppåsen, gå i tvättstugan ringa ett samtal, handen blir alldeles svettig och tiden har kommit ur led, man vet inte hur man planerar. Värst är det när man ska handla och måste fatta beslut, vilka bananer är gulast, vilken gurka passar bäst, vilken limpa ska jag ta, ångesten kommer smygandes och ibland lämnar du affären för det går inte att bestämma sig.
Det värsta är när man har ett brutet ben i hjärnan så kan man inte koncentrera sig, inte läsa böcker, kanske bara rubriker i dagstidningen. Man orkar inte se ett helt tv-program och klarar inte av höga ljud, stök eller stressig stämning. Hjärnan visar bildspel hela tiden på det du upplevt under dagen, har du upplevt för mycket så pågår bildspelet halva natten innan hjärnan är nöjd.
Vet ni att efter ha haft gips i hjärnan en längre tid så förlorar man sin sömn, kondition, matvanor, livsglädje, identitet, motivation, vänner och inkomster från arbetslivet.
Du får nya vänner, varje månad dimper det ned brev från försäkringskassan, de verkar ha jättemycket möten och diskussioner för min skull, fast jag blir mest orolig och rädd över deras plötsliga uppvaktning. Apoteket har också blivit en ny vän, de kopierar och lämnar så villigt ut aktuella listor på vilka mediciner jag har lagrade i deras system.
Fast jag skulle vilja ha en vän som frågar – kan jag göra något för dig, ska vi gå ut på en promenad, vill du ha hjälp med handlingen, en vän som inte är hurtig utan ser när jag tar slut och accepterar det.
Nu efter 10 år så är jag avslutad från arbetet, fast det hade dom glömt berätta för mig, Psykiatrin har också avslutat mina stödsamtal, jag har fått mitt säger dom.
Så nu letar jag samanhang, grupper som är hälsobefrämjande och hjälper mig hålla i vardagen.
Jag är medlem i DuFis de utbrändas förening i Sverige, där finns många medlemmar som också brutit ett ben i hjärnan och har gips. Sammanhållningen är god och fridsam med lagom aktivitet. Så jag försöker gå vidare med mitt liv, försöker skaka av mig allt sprucket gips och pillerburken, men det hänger efter som tofsen på en svans.
Undrar om det finns något mer för mig att göra i det här livet? Nu finns det nog bara änglarna kvar att fråga.
EvaCDufismedlem
fredag 6 februari 2009
Tillbaka igen
Sisådär, nu är min timeout över och jag är tillbaka i igen. Jag hade tagit ledigt från bloggande, tv-tittande, mobiltelefon osv. Egentligen kan man väl säga att jag tagit ledigt från vardagen. Större delen av den här tiden har jag inte varit hemma.
Det har varit helt underbart!
Jag har fått tid att tänka och att skriva på min nästa bok. Med lite distans framträder dessutom vissa saker väldigt tydligt. Saker som jag inte sett när jag stått mitt i det. Ett resultat av synliggörandet är att jag hittat en hel del att förändra i mitt liv. Saker som jag kanske inte uppmärksammat om allt bara flutit på som vanligt. Att "timeouta" var nyttigt för mig och jag har börjat arbeta med min Livsplan. Dessutom har jag börjat förändringsarbetet vilket känns bra.
En sak som inte kommer att förändras är mitt bloggande som åter är aktiverat. En del av er läsare har gulligt nog mejlat och hört efter om jag varit sjuk eller om det hänt något.Stort tack för er omtanke! Men nu vet ni hur odramatisk men produktiv min frånvaro varit.
Vi ses igen!
Kia
Det har varit helt underbart!
Jag har fått tid att tänka och att skriva på min nästa bok. Med lite distans framträder dessutom vissa saker väldigt tydligt. Saker som jag inte sett när jag stått mitt i det. Ett resultat av synliggörandet är att jag hittat en hel del att förändra i mitt liv. Saker som jag kanske inte uppmärksammat om allt bara flutit på som vanligt. Att "timeouta" var nyttigt för mig och jag har börjat arbeta med min Livsplan. Dessutom har jag börjat förändringsarbetet vilket känns bra.
En sak som inte kommer att förändras är mitt bloggande som åter är aktiverat. En del av er läsare har gulligt nog mejlat och hört efter om jag varit sjuk eller om det hänt något.Stort tack för er omtanke! Men nu vet ni hur odramatisk men produktiv min frånvaro varit.
Vi ses igen!
Kia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
