Kassera kravmaskineriet!

Kvinnor i 35-årsåldern är den grupp som numera stressar mest och får svåra hälsoproblem säger stressforskaren Aleksander Perski i en artikel i DN. De som söker hjälp på Stressmottagningen består idag till 70 procent av ovanstående grupp.

"Det handlar om en generation högt kompetenta tjejer med vacklande självkänsla, säger Aleksander Perski, en av Sveriges främsta stressforskare.

- Detta är en tidsinställd bomb. De unga kvinnorna har enorma krav på sig själva och orimliga förväntningar på vad de ska prestera. De har hamnat i duktighetsfällan. Får de inte hjälp kommer de inte att kunna leva ett vettigt liv, de kommer att slås ut."


Jag tror det är viktigt att påpeka att de är de egna kraven som styr. Man gör vad man TROR att andra förväntar sig av en. Men ofta är de egna kraven och förväntningarna så mycket högre än omgivningens. Inte förväntar vi oss att alla andra ska vara stålmän och stålkvinnor? När det gäller andra är det lätt att inse att de bara är människor. Att få hjälp att inse det när det gäller en själv också är centralt för att må bra anser jag.

Aleksander Perski påpekar att problemet inte bara ligger på individuell nivå:
- För det är inte så enkelt som att de här tjejerna har dåliga vanor. I stället är det starka krafter i samhället som driver på utvecklingen. Främst, förstås, att jämställdheten går så långsamt medan kvinnornas ambitioner ökat så snabbt. De höga kraven blir i kombination med dubbelansvaret för mycket, särskilt för dem som har en prestationsbaserad självkänsla.

Det finns mycket att förändra på många nivåer. Könsroller är en bit. Hur det ser ut på arbetsplatserna en annan. Media och mode. Skola och utbildning. Samhällsstruktur. Det går att räkna upp så mycket som påverkar oss på olika plan. Som styr våra förväntningar och förutsättningar. Mycket av denna påverkan är vi inte ens medvetna om förrän vi börjar diskutera och analysera. Därför är det oerhört viktigt att vi gör det!

Prestationsprinsessorna (och -prinsarna, för de finns också, även om de är färre) lever alltså farligt. De lever ett liv utan reserver. Marginalerna är utsuddade och när som helst kan en konflikt, kränkning, kärleksbekymmer eller ökad arbetsbörda utlösa en hälsokris. De slutar sova, det är första tecknet. När kroppen vägrar vila svarar psyket med ångest, nedstämdhet eller uppgivenhet. Minnet, koncentrationen och intellektet blir suddigt.

Åter till individnivån behöver dessa individer hjälp att hantera sina prestationskrav för att inte riskera ohälsa. Med tidig hjälp borde detta inte kosta särskilt mycket. Särskilt inte när man räknar på vad det kostar med långtidssjukskrivningar och förtidspensioner. Att ge barn och ungdomar goda förutsättningar att hantera livet och olika krav redan i skolan borde vara självklart. Men det är det tydligen inte.

Studier bland gymnasieelever visar att i snitt trettio procent är allvarligt stressade, på gränsen till det forskarna kallar utmattning. Könsskillnaderna är stora, bland pojkar är siffran tjugo procent, bland flickor så hög som fyrtio.

Stressforskningsinstitutet hade i alla fall fått pengar för ett tvåårigt projekt i tre kommuner. Alltid något...

Nästa vecka kommer en bok som Aleksander Perski skrivit tillsammans med Joanna Rose som behandlar ovanstående. Den heter "Duktighetsfällan - en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor." och innehåller många konkreta råd om hur man tar sig ur duktighetsfällan.

- Det gäller att finna balans mellan egna krav, andras förväntningar, lusten och förmågan - i stället för att söka bekräftelse genom prestationer.

Joanna Rose påpekar att:
[..] det rätt hemskt att vi säger till våra barn att "du kan allt bara du vill ".

- För det är faktiskt inte sant, man kan inte vara bra på allt. Det låter kanske självklart, men många av de här unga kvinnorna verkar tro det. De behöver få självinsikt, lära sig se sina begränsningar, sina starka och svaga sidor.

Kvinnor behöver också, menar Joanna Rose, på ett mer medvetet sätt skaffa sig stödgrupper i arbetslivet.

Vi borde lära oss hylla olikheter mer. Vi är allla bra på vissa saker och sämre på andra. Vad är det för konstigt med det? Vi har olika anlag och färdigheter och tur är väl det? Ingen kan vara bäst på allt! Och återigen är det för många lättare att se det när det gäller andra. En bra övning här tycker jag är att resonera med sig själv som sin bästa kompis. Då blir de orealistiska kraven mycker mer synliga.

Jag tror vi alla behöver mer medvetenhet kring vår livssituation och allt som påverkar den. Analys, diskussion och kunskapsspridning gör det lättare att se möjligheter och hantera svårigheter.

Nedan lite tips från artikeln:

Så kan du övervinna din dåliga självkänsla

Så motverkar du kollapsen

Här vill jag också passa på att påminna om de fantastiska föreläsningar DUFiS och ABF samarbetar om denna höst. Först ut är Dan Hasson och Sanna Ehdin som du kan se redan på torsdag (25 september)för endast 80 kr!!! På min webbsida kan du läsa allt om evenemangen och även ladda ner olika pdf:er. För mer info se HÄR
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om stress stresshantering hälsa friskvård sömn