Ohälsa- nolltolerans versus acceptans

Svenska barn mår sämre än unga i många andra länder skriver Svenskan. Två läkare har tillsammans skrivit boken "Välfärdslandets gåta".

Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden.

De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare.

– Hälsa har blivit en livsmening, kanske i brist på religiositet eller en övergripande livsmening av annat slag. Ju friskare vi blir desto ängsligare är vi för att mista den hälsan, säger Carl Lindgren."

"I vårt välfärdssamhälle har vi fått en nolltolerans mot ohälsa. Det börjar som förväntningar, blir sedan krav och slutligen rättigheter. Helst vill vi må toppen jämt. "

Jag skulle nog vilja lägga till att vi även har börjat få en nolltollerans mot olycka och tråkighet. Helst ska man vara frisk, lycklig och ha skitkul hela tiden. Och vem har det så jämt?! Ingen skulle jag nog vilja påstå. Det hör till livet att det går upp och ner. Ibland är det svindlande underbart och ibland gör det så grymt ont att det känns som att jag ska gå sönder. Oftast är det mer i ett mellanläge. Helt normalt.

Inte skulle jag ha velat vara utan det som varit svårt. Det har berikat mig. Att klara utmaningar innbär att växa. Att ibland ha tråkigt och avstå från aktiviteter och distraktioner innebär också att att få tid att tänka och möta sig själv. Detta behöver barn också! Samt förstås närvarande vuxna förebilder att samtala med.

Vuxna som accepterar verkligheten; att livet ibland innebär utmaningar och svårigheter, ibland innebär det att glida på en härligt god räkmacka och ibland innebär det ett mellanläge. Hela skalan förekommer.

/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om stress, stresshantering, hälsa, friskvård