Stark och/eller svag?

I DN:s artikel De starka ska hjälpa de svaga intervjuas läkaren Jenny Fjell som startat RESURS (Respekt för de sjuka och utsattas rätt i samhället.

”Ett bra samhälle bygger på att de starka hjälper de svaga. Och kom ihåg - rollerna växlar. Den som är frisk och stark i dag kan bli sjuk och svag i morgon!” säger Jenny Fjell, läkaren som protesterar mot de nya sjukreglerna."

I detta kan jag bara instämma! Och jag har hört många vittnesbörder om hur perspektivet förskjuts när människor blir allvarligt sjuka eller på annat sätt råkar i kris och behöver hjälp. Att själv ha varit med om det eller sett det från nära håll som anhörig ger en annan inställning till livet. Den som är frisk och stark har ofta en betydligt hårdare syn på att alla ska klara sig själva.

Vi som upplevt sjukdom och kris vet att man kan behöva stöd i olika former för att klara sig ur krisen. Den som får stöd kommer ofta ut på andra sidan som en starkare människa och därtill rustad med mer empati. Ofta med en önskan att själv hjälpa andra människor som har det svårt.

HUR hjälpen sedan ska ges är en stor och komplex fråga. Ibland när man läser artiklar om förändringar i sjukförsäkringen kan man tro att allt plötsligt försämrats under den här regeringen. Så är det inte. Tidigare förtidspensionerades de sjuka bort istället, vilket inte heller är en human lösning.

Det finns mycket att åtgärda i dagens system och det gäller att hålla i minnet att det ofta är systembrister som gör det svårt för de sjuka.Den enskilde handläggaren på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen måste följa de lagar och direktiv de ska gå efter. Deras handlingsutrymme är begränsat och likaså deras resurser.

Likadant för behandlande läkare. Med en vård organiserad och finansierad utifrån en löpande- bandprincip har läkaren inte mycket tid för patienten. Tid för samtal saknas ofta och ibland kan läkaren inte ens skicka vidare till någon annan. Det som går fort är att skriva ut medicin. Vilket är en förklaring till att så många hjälpsökande sitter med imponerande långa medicinlistor men ingen rehabilitering.

Vad som behövs är mer förebyggande arbete, tidig insats om man ändå blir sjuk, en större helhetssyn på den sjukskrivne och en ökad samordning mellan sjukvård, Försäkringskassan, arbetsgivaren och andra inblandade.

Kanske möjlighet att utkräva vite av den aktör som inte sköter sig? Kanske skulle det behövas någon slags samordnare som kan hjälpa den sjuke att få all information den behöver för att på bästa sätt kunna planera hur tillståndet ska kunna förbättras?
Konstruktiva förbättringsförslag efterlyses!
/Kia


Ett urval andra bloggar som länkar till artikeln:
Utredarna
Tidningen PS!
Resursbloggen
Kommunisternas blogg
Ett hjärta RÖTT

Läs även andra bloggares åsikter om stress, stresshantering, sjukersättning, sjukpenning, sjukförsäkring, friskvård, hälsa