Enligt en artikel i Aftonbladet ses blyghet numer nästan som ett handikapp. Detta eftersom vi blivit alltmer amerikaniserade och det är fint att vara social och ta för sig.
Att vara fruktansvärt blyg är förstås problematiskt, vågar man inte träffa nya människor eller prata i kafferummet bland gamla arbetskamrater blir livet besvärligt. Då blir blygheten något som beskär livet och personens möjligheter. Då är det nog en befrielse att få hjälp att våga lite mer.
Men vanlig vardagsblyghet eller vad man nu ska kalla det? Kan inte människor få vara olika? Måsta alla vara så otroligt framåt och pratiga? Kan inte folk få vara lite tillbakadragna och tysta också? Måste alla pressas in i samma mall? När det är olikheterna och likheterna som gör människor så spännande?
Låt alla människor blomma och få vara enligt sin egen natur!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa friskvård stress stresshantering samhälle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker du har rätt alla skall inte behöva pressas in i samma mall, det är hemskare att bli pressad att vara någon man inte är kan jag intyga.
Varför får inte människor vara olika varandra? //Xar
Ja, varför är olikhet så hotande?
Och varför upplever så många att det blir pressade till att vara någon de inte är?
När vi alla längtar efter att få visa oss precis som dem vi är. Äkta.
/Kia
Det är förbjudet att diskriminera invandrare, oliktänkande, homosexuella, handikappade, dyslektiker mm.
Men med lite blyga och inåtvända personer är det fritt fram att diskriminera, kränka, patologisera och misstänkliggöra (även om de inte gjort någon illa, psykologin är värst) bl a i arbetslivet. Det kvittar vilka kompetenser dessa personer har. Det är idag värre att vara blyg än att vara kriminell.
En ny diskrimineringslag och ombud skulle definitivt behövas.
Ja visst är det konstigt att alla vill vara sig själva, men har svårt att acceptera att andra också är som dom är
Jag läste något bra härom dagen:
Om du inte älskar mig som jag är, är det inte mig du älskar
Ha det gott!
Det är idag värre att vara blyg än att vara kriminell.
Ja snudd på i alla fall. Och jag tycker det är så sorgligt. Människor är olika. I vissa lägen hyllas just den individualiteten men inte när det gäller blyghet.
Mångfald berikar. Det kan också ge möjlighet till eftertanke. Det är lätt att acceptera den som är precis som man själv är. Lite svårare med dem som är väldigt annorlunda mot en själv. Det är just då eftertanken kommer till användning. För då är det lättare att se fördelen med att vara olika.
Om du inte älskar mig som jag är, är det inte mig du älskar.
Tänkvärt!! För hur många är det inte som arbetar på att göra om sina partners? Vänner tror jag de flesta är lite mer överseende med än just partnern. Vad tror ni?
Kia
Visst ska alla få vara den de är - men för mig är blygheten ett hinder för att kunna ge uttryck för min sanna personlighet. Jag vågar inte säga eller göra något som sticker ut, trots att jag har egna åsikter o.s.v. Blyghet är inte ett problem förrän människan som har det tycker att det begränsar hennes liv. Då kan man prata om påtvingad blyghet... Den som är blyg och trivs med det ska givetvis få vara det likaväl som att den som är utåtriktad och nöjd med det ska få vara det.
Skicka en kommentar