Sömnmedel och lugnande till unga allt vanligare

På bara fem år har utskrivningen av sömnmedel och lugnande till barn och ungdomar ökat med över 200% skriver Aftonbladet. Skrämmande tycker jag och fler med mig.

"– Vi har ingen aning om vad som händer när man vänjer en växande hjärna vid den här typen av medel, och alla är eniga om att det är mycket olyckligt, säger professor Torbjörn Åkerstedt, sömn- och stressforskare vid Karolinska institutet och Stockholms universitet"

På Nyhetsmorgonen på TV 4 pratade för ett tag sedan en psykiater och en sömnläkare om detta. Icke helt oväntat var sömnläkaren mycket oroad över den ökade förskrivningen och varnade för den medan psykiatern istället pratade om ökad psykisk ohälsa då dessa medel behövdes enligt henne. Behöver jag säga att jag blev våldsamt upprörd?

Om det nu verkligen är så att den psykiska ohälsan har ökat med 200% hos barn och unga på bara fem år tycker jag det behövs helt andra åtgärder än sömnmedel och lugnande till de utsatta!!! Exempelvis mer förebyggande arbete i förskola och skola, det behöver bli lättare att få hjälp och den behöver sättas in i ett tidigt skede, de unga behöver få veta vart de kan vända sig, vi vuxna måste finnas där som stöd, det kan behöva ändras en hel del i livssituationen osv osv.

Det finns tusen andra saker att göra innan man som allra sista utväg sätter in sömnmedel eller lugnande. Förutom den rent biologiska påverkan på den växande hjärnan undrar jag vilken påverkan det har på barn och unga att man lär sig att medicinera bort problem men inte att lösa dem? Lär de sig att de är de själva som är problemen? Att de behöver ändras och att det är fel på dem? När det egentligen handlar om att de inte har en bra livssituation och inte får det stöd de behöver?

Så här svarar läsarna på nedanstående fråga:

"Skulle du ge lugnande till ditt barn?
Ställningen just nu:
Ja absolut (2.3 %)
Ja, men bara i undantagsfall (12.7 %)
Ja, men bara om barnet är 5 år eller äldre (2.5 %)
Nej, aldrig (82.4 %) "

Vilket jag tycker kändes bra att läsa. Att ge barn lugnande i undantagsfall, exempelvis vid en svår och smärtsam undersökning som måste göras, tycker jag är helt ok. Men inte att ge lugnande eller sömnmedel för saker som kan lösas på andra sätt, exempelvis genom samtal. Här måste vi vuxna lära barn och unga livshantering och se till att de får en bra start i livet, en grundtrygghet.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress stresshantering samhälle mediciner