Bra om utmattningssyndrom i Läkartidningen

I en debattartikel i Läkartidningen bemöter flera läkare ogrundade påståenden om utmattningssyndrom. Bland annat påståendet:
"Stressproblematiken är ett svenskt fenomen"
Vilket det ju inte är, livsförhållandena i västvärlden ser ju ganska likartade ut.

Om sjukskrivning:
"Hur länge ska man då kunna sjukskriva patienter med tex uttalat utmattningssyndrom? Ett professionellt förhållningssätt är att »det beror på«, dvs man gör en individuell bedömning. Så mycket evidens när det gäller just utmattningssyndrom finns ännu inte. De flesta är sannolikt överens om att passiv sjukskrivning, som inte är kopplad till andra aktiva behandlings- eller rehabiliteringsåtgärder med klara mål, även här torde vara av ondo. Brister i detta avseende är en resursfråga snarare än en kunskapsfråga."

Behöver det egentligen ens kommenteras? Självklart måste man göra en individuell bedömning! Och hur många av alla stressjuka har fått adekvat rehabilitering i rätt tid undrar jag. Jag har träffat alltför många som inte fått det.

"Vår uppfattning är att prognosen är god för de allra flesta även med uttalade utmattningssyndrom och liknande stressrelaterade psykiska tillstånd. Diagnostiska hjälpmedel för att bättre kunna identifiera personer med så uttalad stressrelaterad ohälsa att de behöver hjälp av sjukvården och kanske en tids sjukskrivning är nödvändiga, och sådant utvecklingsarbete pågår. Naturligtvis ska vi inte använda våra begränsade resurser i onödan på personer som »är lite trötta och otillfredsställda med tillvaron eller arga på chefen« när goda råd om livsstilsåtgärder och sociala insatser är det som krävs."

Även när det gäller förebyggande arbete finns det mycket att göra. Det är då det ändå är rätt enkelt att vända skutan. Kostnaden för insatsen blir betydligt lägre än vad det blir när personen väl är riktigt sjuk.


"När nu välbehövliga åtgärder planeras för att reducera onödig eller till och med skadlig sjukskrivning bör vi dock inte lockas med i förenklade resonemang, där kollegor eller andra resonerar svepande och ibland till och med raljerande om dessa komplicerade och allvarliga frågor. Ofta visar det sig dessutom vid närmare diskussion att man då egentligen inte talar om den patientgrupp vi här syftar på."

Läs artikeln i sin helhet!

/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård