Om livet, friskvård, personlig utveckling, stress och stresshantering, aktuella händelser, DUFiS- info, var jag finner lust och inspiration och vad som för övrigt faller mig in. Tipsa gärna om nyheter som passar här. Mejla kia@creovis.se .

söndag 3 augusti 2008

Vad händer dem som blir utan sjukförsäkring?

DN , Svenskan och Aftonbladet skriver alla om att fler än beräknat kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen enligt Försäkringskassans nya prognos.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson tror inte enligt artiklarna att alla de 20 000 som utförsäkras tvingas ta socialbidrag. Hon beskriver tre möjliga utfall efter 550 dagars sjukskrivning.

1. Några är så sjuka att de ska ha sjukersättning.
2. Några har arbetsförmåga och ska få hjälp av arbetsförmedlingen.
3. Några är för friska för att vara sjukskrivna men för sjuka för att jobba. För dem ska det göras aktiva insatser med mer rehabilitering och utbildning, som antagligen bekostas av en statlig ersättning och sköts av kommunerna

– Sedan finns det också ett försörjningsstöd som ett allra yttersta skyddsnät som bara ett fåtal kommer att behöva. enligt Cristina Husmark Pehrsson.

Exakt vad som kommer att hända med dem som utförsäkras ur sjukförsäkringen är dock än så länge oklart. Cristina Husmark Pehrsson samtalar nu med arbetsmarknadsdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting för att presentera ett förslag under hösten.

Att det finns en uttalad målsätting att få människor tillbaka till arbete tycker jag är utmärkt. Allför många blev - ibland mot sin vilja- förtidspensionerade förut. Däremot är det djupt olyckligt att det inte finns klarare beskrivningar av HUR det är tänkt att fungera. Det skapar av lättförståeliga skäl en djup oro hos dem som är sjuka och även hos många friska tror jag.

För stressjuka som är den grupp jag har koll på kan sjukskrivningstiden säkert förkortas väsentligt med individuellt anpassad rehab som sätts in så snabbt det går.
Själv var jag sjukskriven i 4,5 år, huvudsakligen för att rehabsystemen inte fungerade. Jag blev ännu sjukare av att vara tvungen att kämpa för att få hjälp - krigsskadad kan man väl säga. För det var en strid för livet. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om upplevelsen av en sjukskrivningstid som blev onödigt lång. Märk väl att jag inte talar om veckor eller ens månader för långt utan ÅR. De flesta långtidssjuka jag träffat har haft problem med att få hjäp.

I kampen för att få hjälp har tidigare många sjuka stupat. De gamla systemen var inte bra även om det låter så på många. Att bara vara sjukskriven i evigheter utan att få någon hjälp för att så småningom bli sjukpensionerad ser jag inte som ett alternativ.

Hur de nya systemen kommer att fungera vet vi inte riktigt än, det återstår att se. Jag ser både möjligheter och svårigheter med det.

/Kia

Ett urval andra bloggar som skrivit om detta:
MinaModerataKarameller
Pernilla Karlsson
Den osynliga patienten
Resursbloggen

Läs även andra bloggares åsikter om

1 kommentar:

Mikael Holm sa...

"Allför många blev - ibland mot sin vilja- förtidspensionerade förut."

Ja varför "kontrolleras" inte alla dessa överhuvudtaget?

Själv fick Jag möjligheten att välja då 2006 om jag ville ha förtidspension eller ej, ÄRLIG som jag var sade Jag nej tack eftersom Jag om någon möjlig lösning i framtiden medicinsk skulle uppenabara sej kunna återgå til arbete.

Dessa 2 ord har kostat mej flera hundra trusen och åratal av ängslan, oro och förnedring.

Samtidigt som Jag i mitt kvarter ser ett par "fifflare" som "lyckats" få förtidspension nu lever livets glada dagar med full pension, svartjobb och definitivt inga ryggskador eller annat som gör dem helt oförmögna att arbeta.