Den tredje juni blir det manifestationer mot förslaget på försämrad sjukförsäkring på Mynttorget. Det börjar kl 15 och sedan är det aktivitet på Mynttorget fram till 18.30 .När programmet är fastställt lägger jag ut det här. Läs mer om manifestationerna på Resursbloggen. Jag hoppas verkligen att det blir många som kommer och är där under eftermiddagen.
Vad som behövs är inte försämringar i sjukförsäkringen utan förbättringar i rehabiliteringen!
Om riksdagen tar förslaget den 4 juni kommer många bli mista sjukpenningen och bli socialbidragstagare istället. Knappast något som främjar hälsa...
Kom till Mynttorget och visa vad du tycker!
/Kia, som enl preliminära programmet talar 15.45 och gärna vill se just DIG där!
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukförsäkring mynttorget manifestation
torsdag 29 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
Många stressjuka kommer igen efter lång sjukskrivning
I Läkartidningen finns en härligt hoppfull artikel för stressjuka. Innan jag kommer till saken måste jag inleda med ett guldkorn ur artikeln. Läkaren Bo Santell skriver så här om hur det var att börja jobba med företagshälsovård:
"Ett väntrum fyllt av stressdrabbade och redan långtidssjukskrivna medelålders kvinnor inom vård/ skola/omsorg. Plikttrogen, urkramad och dränerad kvinnokraft. Tveklöst sjuka och med tydlig om än inte entydig koppling till arbetssituationen. Inte så sällan skambelagda av den massmediala fuskdebatten, utpekade som ett hot mot statsbudgeten rentav"
Bo Santell skriver om ett undersökningsupplägg där man har en experimentgrupp och en kontrollgrupp och där grupperna följs upp i några år efter interventionen. Interventionen var ett tremånaders stresshanteringsprogram i grupp.
I början av uppföljningen fanns en skillnad mellan grupperna men den klingade av efter några år. Bo Santells skriver att resultatet av studien:
blir därmed att den stöder vad som hävdats i diskussionen kring den pågående uppstramningen av våra sjukskrivningsregler. Att trötta hjärnor inte löper samma risk som onda ryggar att fastna i en permanent sjukroll och att läkningsprocessen här måste få ta sin tid. Men resultatet hade sannolikt blivit bättre om aktiv behandling tidigarelagts
Lägg särskilt märke till sista meningen! För många långtidssjukskrivna har väntat mycket länge på att få hjälp. En del har väntat så länge att de med de nya sjukförsäkringsreglerna skulle vara utförsäkrade.
"Både experimentgrupp och kontroller är till 40 procent tillbaka i arbete efter sjukperioder på upp till fyra år. Resultatet stöder uppfattningen att trötta hjärnor inte löper samma risk som onda ryggar att fastna i en permanent sjukroll och att läkningsprocessen här måste få ta sin tid."
Bo Santell avslutar med ett par mycket viktiga frågor:
"Annars är ju detta, som ledande stressforskare betonat, ytterst en politisk och djupast sett en existentiell fråga. Hur bygger vi oss vårt samhälle? Hur ser vi till att leva våra liv?"
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukförsäkring rehabilitering
"Ett väntrum fyllt av stressdrabbade och redan långtidssjukskrivna medelålders kvinnor inom vård/ skola/omsorg. Plikttrogen, urkramad och dränerad kvinnokraft. Tveklöst sjuka och med tydlig om än inte entydig koppling till arbetssituationen. Inte så sällan skambelagda av den massmediala fuskdebatten, utpekade som ett hot mot statsbudgeten rentav"
Bo Santell skriver om ett undersökningsupplägg där man har en experimentgrupp och en kontrollgrupp och där grupperna följs upp i några år efter interventionen. Interventionen var ett tremånaders stresshanteringsprogram i grupp.
I början av uppföljningen fanns en skillnad mellan grupperna men den klingade av efter några år. Bo Santells skriver att resultatet av studien:
blir därmed att den stöder vad som hävdats i diskussionen kring den pågående uppstramningen av våra sjukskrivningsregler. Att trötta hjärnor inte löper samma risk som onda ryggar att fastna i en permanent sjukroll och att läkningsprocessen här måste få ta sin tid. Men resultatet hade sannolikt blivit bättre om aktiv behandling tidigarelagts
Lägg särskilt märke till sista meningen! För många långtidssjukskrivna har väntat mycket länge på att få hjälp. En del har väntat så länge att de med de nya sjukförsäkringsreglerna skulle vara utförsäkrade.
"Både experimentgrupp och kontroller är till 40 procent tillbaka i arbete efter sjukperioder på upp till fyra år. Resultatet stöder uppfattningen att trötta hjärnor inte löper samma risk som onda ryggar att fastna i en permanent sjukroll och att läkningsprocessen här måste få ta sin tid."
Bo Santell avslutar med ett par mycket viktiga frågor:
"Annars är ju detta, som ledande stressforskare betonat, ytterst en politisk och djupast sett en existentiell fråga. Hur bygger vi oss vårt samhälle? Hur ser vi till att leva våra liv?"
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukförsäkring rehabilitering
onsdag 21 maj 2008
40 00 förlorar ersättning enligt FK
Svenskan skriver att enligt Försäkringskassans beräkningar kommer 40 000 personer bli av med sin ersättning. FK räknar med en kostnadsminskning på 17 miljarder de närmaste åren.
"Just nu är drygt 187 000 personer sjukskrivna och cirka 541 000 personer förtidspensionerade, enligt Försäkringskassans majredovisning. År 2011 kommer de sjukskrivna minska med cirka 60 000 och de förtidspensionerade med 90 000, enligt Försäkringskassans nya beräkningar.
En hel del kommer att beröras av de förändringar regeringen genomför (se nedan). Av förtidspensionärerna har till exempel runt 80 000 tidsbegränsade ersättningar. Den ersättningsformen tas bort i sommar och de som har tidsbegränsade ersättningar fasas ur systemet fram till 2012."
"Ungefär 30 000 av dem som har tidsbegränsad förtidspension idag beräknas bli utan ersättning när deras period löper ut. Och vi uppskattar att runt 10 000 inte får någon ny ersättning när deras sjukpenning nått slutpunkten den första januari 2010, säger Jon Dutrieux, försäkringsanalytiker på Försäkringskassan, som genomfört beräkningen."
Frågan jag ställer mig är naturligtvis vad som händer med alla dessa människor? En del har hunnit bli friska men resten? Blir de hänvisade till att söka socialbidrag? Eller att leva på sin partners inkomster om man har det alternativet? Blir de friskare av det?
Curt Malmborg säger i artikeln:
"Oavsett konjunktur är det tufft på arbetsmarknaden och en hel del av dem som berörs behöver sannolikt extra insatser. Därför bör delar av det överskott som uppstår fram till 2011 gå till någon form av insatser, säger Curt Malmborg"
Den som inte är minst hundra procents arbetsför lär väl behöva extra insatser från samhället. Med det höga tempo som råder på de flesta arbetsplatser idag är det många som inte orkar. Vad gör vi med alla dem? På vilken arbetsplats finns det utrymme för personer som inte presterar fullt ut? Det borde finnas på alla!
Här står om de nya reglerna i sjukförsäkringen. Med tanke på att många stressjuka hittills fått vänta mycket lång tid för att få rehabilitering (vissa har inte har fått någon alls) och att stress tar tid att läka ut så räcker sjukskrivningstiden inte till. Många kommer troligen bli utförsäkrade. Bättre och snabbare rehabilitering är ett måste! Och den borde finnas INNAN man ändrar reglerna i sjukförsäkringen.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress Försäkringskassan sjukersättning sjukförsäkring
"Just nu är drygt 187 000 personer sjukskrivna och cirka 541 000 personer förtidspensionerade, enligt Försäkringskassans majredovisning. År 2011 kommer de sjukskrivna minska med cirka 60 000 och de förtidspensionerade med 90 000, enligt Försäkringskassans nya beräkningar.
En hel del kommer att beröras av de förändringar regeringen genomför (se nedan). Av förtidspensionärerna har till exempel runt 80 000 tidsbegränsade ersättningar. Den ersättningsformen tas bort i sommar och de som har tidsbegränsade ersättningar fasas ur systemet fram till 2012."
"Ungefär 30 000 av dem som har tidsbegränsad förtidspension idag beräknas bli utan ersättning när deras period löper ut. Och vi uppskattar att runt 10 000 inte får någon ny ersättning när deras sjukpenning nått slutpunkten den första januari 2010, säger Jon Dutrieux, försäkringsanalytiker på Försäkringskassan, som genomfört beräkningen."
Frågan jag ställer mig är naturligtvis vad som händer med alla dessa människor? En del har hunnit bli friska men resten? Blir de hänvisade till att söka socialbidrag? Eller att leva på sin partners inkomster om man har det alternativet? Blir de friskare av det?
Curt Malmborg säger i artikeln:
"Oavsett konjunktur är det tufft på arbetsmarknaden och en hel del av dem som berörs behöver sannolikt extra insatser. Därför bör delar av det överskott som uppstår fram till 2011 gå till någon form av insatser, säger Curt Malmborg"
Den som inte är minst hundra procents arbetsför lär väl behöva extra insatser från samhället. Med det höga tempo som råder på de flesta arbetsplatser idag är det många som inte orkar. Vad gör vi med alla dem? På vilken arbetsplats finns det utrymme för personer som inte presterar fullt ut? Det borde finnas på alla!
Här står om de nya reglerna i sjukförsäkringen. Med tanke på att många stressjuka hittills fått vänta mycket lång tid för att få rehabilitering (vissa har inte har fått någon alls) och att stress tar tid att läka ut så räcker sjukskrivningstiden inte till. Många kommer troligen bli utförsäkrade. Bättre och snabbare rehabilitering är ett måste! Och den borde finnas INNAN man ändrar reglerna i sjukförsäkringen.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress Försäkringskassan sjukersättning sjukförsäkring
tisdag 20 maj 2008
Från pillerböcker till valfrihet
Merete Mazzarella recenserar de nya pillerböckerna i Svenskan . Med pillerböcker menar jag förstås Inger Carlbergs bok "Pillret" och Fredrik Svenaeus bok "Tabletter för känsliga själar. Den antidepressiva revolutionen". Förutom att jag tycker om Merete Mazzarellas skrivande så är ämnet högintressant. Det finns mycket att säga kring antidepressiva mediciner, vården, läkemedelsbolagen, biologiseringen och medikaliseringen.
Bland annat ställs frågan vad som är normalt.
"Hur vanlig blyghet har kommit att definieras som en sjukdom finns det vid det här laget en amerikansk bok om, Christopher Lanes Shyness: How Normal Behavior Became a Sickness (Yale University Press, 272 s). Också Svenaeus pekar på att våra föreställningar om vad som är normalt har förändrats: för så kort tid som 50 år sedan skulle förmodligen ingen ha hävdat att en stor del av befolkningen lider av en sjukdom för att den inte klarar av att tala inför publik. Vi har helt enkelt fått ett nytt människoideal: ”Managern, entreprenören, säljaren och konsulten – en flexibel person med ledaregenskaper som kan övertyga och entusiasmera andra om vad det nu än vara månde – är ett mönster för den lyckade människan som spritt sig från den amerikanska kontinenten.”
Måste alla vara snacksaliga och framåt? Kan inte människor få vara som de är? Kan vi klara oss undan lidande och livskriser och vilket pris har det? Vad är normalt lidande och när övergår det till något som bör medicineras? Är depression enbart något biologiskt betingat eller enbart psykologiskt? Eller är det rentav så att det kan vara en kombination av båda? Hur är det med kopplingen mellan läkemedelsbolagen och läkarna? Marknadsförs sådana här läkemedel ut till patienterna?
"Carlbergs bok är kanske som allra bäst – och framför allt som mest oroande – när hon beskriver hur läkemedelsföretagen kan arbeta osynligt genom läkemedelsvänliga läkare (75 procent av alla publicerade läkemedelsstudier är idag finansierade av industrin), genom att tillhandahålla material för artiklar, låta enskilda patienter ”ge sjukdomen ett ansikte” i massmedierna och samarbeta med – och finansiera – patientföreningar. Industrin har också arbetat ivrigt för att vidga medicinernas användningsområde genom att lyfta fram nya syndrom som panikångest och social fobi. Industrin har också satsat stort på utbildning av läkare och 1996 tog Pfizer fram ett diagnostiskt instrument, en snabbhjälp för läkare som skulle göra det möjligt att ställa diagnosen depression eller ångest på åtta minuter. 2002 erbjöd företaget Wyeth – som marknadsförde Efexor – svenska allmänläkare avlastning genom något som kallades Contactus och innebar ett omfattande stöd- och utbildningsprogram för patienter med sex gruppträffar på kvällstid och telefonjour. Vad man kan konstatera är alltså att läkemedelsföretagen mer och mer erbjuder sig att göra det läkare borde göra men inte har tid för. Och att de minskar det dåliga samvetet hos allmänläkare som egentligen skulle vilja få iväg patienter till psykiatrin men inser att det inte går. Kanske det är detta som är det mest oroande av allt – att olika sparåtgärder inneburit att medicinens resurser över huvud taget inte räcker till."
Själv blev jag rätt chockad när jag läste om ovanstående första gången. Det fick mig att fundera mycket över hur dagens vård och samhälle ser ut och fungerar. Det är nog en 6-7 år sedan så jag har hunnit tänka igenom det ett antal vändor vid det här laget. För mig är valfrihet ett nyckelord.
Många patienter är idag hänvisade till medicinering som enda alternativ. För mig är det självklart att man borde få välja själv om man kan. Terapi eller medicin eller en kombination av båda. Det som passar individen bäst.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa mediciner stress sjukvård samhälle
Bland annat ställs frågan vad som är normalt.
"Hur vanlig blyghet har kommit att definieras som en sjukdom finns det vid det här laget en amerikansk bok om, Christopher Lanes Shyness: How Normal Behavior Became a Sickness (Yale University Press, 272 s). Också Svenaeus pekar på att våra föreställningar om vad som är normalt har förändrats: för så kort tid som 50 år sedan skulle förmodligen ingen ha hävdat att en stor del av befolkningen lider av en sjukdom för att den inte klarar av att tala inför publik. Vi har helt enkelt fått ett nytt människoideal: ”Managern, entreprenören, säljaren och konsulten – en flexibel person med ledaregenskaper som kan övertyga och entusiasmera andra om vad det nu än vara månde – är ett mönster för den lyckade människan som spritt sig från den amerikanska kontinenten.”
Måste alla vara snacksaliga och framåt? Kan inte människor få vara som de är? Kan vi klara oss undan lidande och livskriser och vilket pris har det? Vad är normalt lidande och när övergår det till något som bör medicineras? Är depression enbart något biologiskt betingat eller enbart psykologiskt? Eller är det rentav så att det kan vara en kombination av båda? Hur är det med kopplingen mellan läkemedelsbolagen och läkarna? Marknadsförs sådana här läkemedel ut till patienterna?
"Carlbergs bok är kanske som allra bäst – och framför allt som mest oroande – när hon beskriver hur läkemedelsföretagen kan arbeta osynligt genom läkemedelsvänliga läkare (75 procent av alla publicerade läkemedelsstudier är idag finansierade av industrin), genom att tillhandahålla material för artiklar, låta enskilda patienter ”ge sjukdomen ett ansikte” i massmedierna och samarbeta med – och finansiera – patientföreningar. Industrin har också arbetat ivrigt för att vidga medicinernas användningsområde genom att lyfta fram nya syndrom som panikångest och social fobi. Industrin har också satsat stort på utbildning av läkare och 1996 tog Pfizer fram ett diagnostiskt instrument, en snabbhjälp för läkare som skulle göra det möjligt att ställa diagnosen depression eller ångest på åtta minuter. 2002 erbjöd företaget Wyeth – som marknadsförde Efexor – svenska allmänläkare avlastning genom något som kallades Contactus och innebar ett omfattande stöd- och utbildningsprogram för patienter med sex gruppträffar på kvällstid och telefonjour. Vad man kan konstatera är alltså att läkemedelsföretagen mer och mer erbjuder sig att göra det läkare borde göra men inte har tid för. Och att de minskar det dåliga samvetet hos allmänläkare som egentligen skulle vilja få iväg patienter till psykiatrin men inser att det inte går. Kanske det är detta som är det mest oroande av allt – att olika sparåtgärder inneburit att medicinens resurser över huvud taget inte räcker till."
Själv blev jag rätt chockad när jag läste om ovanstående första gången. Det fick mig att fundera mycket över hur dagens vård och samhälle ser ut och fungerar. Det är nog en 6-7 år sedan så jag har hunnit tänka igenom det ett antal vändor vid det här laget. För mig är valfrihet ett nyckelord.
Många patienter är idag hänvisade till medicinering som enda alternativ. För mig är det självklart att man borde få välja själv om man kan. Terapi eller medicin eller en kombination av båda. Det som passar individen bäst.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa mediciner stress sjukvård samhälle
måndag 19 maj 2008
Ledare i Expressen om utbrändhet och sjukskrivning
I den här Expressenledaren finns ett par riktiga guldkorn att hämta. Jag tar det bästa först:
"Felet de senaste åren är inte att människor med utmattningssyndrom har sjukskrivits, utan att rehabilitering har saknats."
Den här meningen är verkligen mitt i prick! Jag kunde inte sagt det bättre själv. En fungerande rehabilitering behövs självklart för att få människor att bli bra igen. Ännu bättre vore det förstås att mota Olle i grind...Med ett bättre förebyggande arbete skulle inte så många behöva bli sjuka.
"Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsons mål är att en fungerande
rehabiliteringskedja och ekonomiska incitament ska göra att de sjuka verkligen kommer tillbaka i arbete, i stället för att förvandlas till förtidspensionärer. Om hon lyckas har hon gjort en insats som inte kan överskattas."
Målet är bra, frågan är väl kanske om man verkligen sett till att förutsättningarna finns. Ett problem är att det inte finns tillräckliga resurser inom rehabiliteringen ännu. Här behövs krafttag!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle socialstyrelsen stress sjukvård
"Felet de senaste åren är inte att människor med utmattningssyndrom har sjukskrivits, utan att rehabilitering har saknats."
Den här meningen är verkligen mitt i prick! Jag kunde inte sagt det bättre själv. En fungerande rehabilitering behövs självklart för att få människor att bli bra igen. Ännu bättre vore det förstås att mota Olle i grind...Med ett bättre förebyggande arbete skulle inte så många behöva bli sjuka.
"Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsons mål är att en fungerande
rehabiliteringskedja och ekonomiska incitament ska göra att de sjuka verkligen kommer tillbaka i arbete, i stället för att förvandlas till förtidspensionärer. Om hon lyckas har hon gjort en insats som inte kan överskattas."
Målet är bra, frågan är väl kanske om man verkligen sett till att förutsättningarna finns. Ett problem är att det inte finns tillräckliga resurser inom rehabiliteringen ännu. Här behövs krafttag!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle socialstyrelsen stress sjukvård
lördag 17 maj 2008
Utbrändhet - ett verktyg för självutveckling
Provocerande rubrik kanske någon tycker. Eller hoppfull, eller sann? Eller något helt annat. Jag har tagit den ur en artikel på Sunt Liv. Den handlar om etnologen Mia-Marie Hammarlin på Lunds Universitet som skrivit avhandlingen "Att leva som utbränd".
Hon har följt tre nätverk med utbrända, långtidssjukskrivna personer.
Vad många av de sjuka hade gemensamt var att de såg utbrändheten som ett verktyg för personlig utveckling
"Sjukskrivningen blir en chans att lära känna sig själv bättre.
– De upplever ofta att de lär sig att visa sig mer som de är, och att sätta gränser för vad de klarar av. Det har de nytta av när de kommer tillbaka i arbete, säger Mia-Marie Hammarlin."
Det tror jag vi är många som kan skriva under på!
"Mia-Marie Hammerlin menar att utanförskapet har en betydande del i sjukdomsförloppet och att förståelse för det kan hjälpa den sjukskrivna i processen att bli frisk."
Jag tror det ligger mycket i det. Att vara sjukskriven och marginaliserad, med en diagnos vissa inte tycker finns är inte bra för hälsan. Dessutom är det många som inte får någon rehabilitering, vilket ytterligare försvårar situationen.
Men visst är utbrändhet ett verktyg för självutveckling. Ett vasst verktyg som kan göra oerhört ont. Men det kan också mejsla fram nya sidor och tillföra många bra saker.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress
Hon har följt tre nätverk med utbrända, långtidssjukskrivna personer.
Vad många av de sjuka hade gemensamt var att de såg utbrändheten som ett verktyg för personlig utveckling
"Sjukskrivningen blir en chans att lära känna sig själv bättre.
– De upplever ofta att de lär sig att visa sig mer som de är, och att sätta gränser för vad de klarar av. Det har de nytta av när de kommer tillbaka i arbete, säger Mia-Marie Hammarlin."
Det tror jag vi är många som kan skriva under på!
"Mia-Marie Hammerlin menar att utanförskapet har en betydande del i sjukdomsförloppet och att förståelse för det kan hjälpa den sjukskrivna i processen att bli frisk."
Jag tror det ligger mycket i det. Att vara sjukskriven och marginaliserad, med en diagnos vissa inte tycker finns är inte bra för hälsan. Dessutom är det många som inte får någon rehabilitering, vilket ytterligare försvårar situationen.
Men visst är utbrändhet ett verktyg för självutveckling. Ett vasst verktyg som kan göra oerhört ont. Men det kan också mejsla fram nya sidor och tillföra många bra saker.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress
Sydsvenskan om nya riktlinjerna
Sydsvenskan
skriver så här om nya riktlinjerna för sjukskrivning:
"Det är inte självklart att långvarig sjukskrivning är det bästa för den som gått in i väggen eller drabbats av andra psykiska problem. Men om människor tidigare sjukskrivits slentrianmässigt är inte lösningen att vända i riktning mot den andra ytterligheten: att sjukskrivning slentrianmässigt nekas.
Beslutet måste fattas av den behandlande läkaren i samråd med patienten, och som det brukar heta, utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Här bör Socialstyrelsens rekommendationer ha förutsättning att fungera som ett viktigt stöd för läkarna.
Människor är individer. Också när de blir sjuka. Att detta nu betonas är viktigt och riktigt."
Påpekandet om att tidigare slentriansjukskrivning inte bör vändas till att sjukskrivning slentrianmässigt vägras är viktigt att lyfta fram. Ofta när en ytterlighet ska förändras blir det så att pendeln svänger helt åt andra hållet. Vilket skapar en ny ytterlighet som inte fungerar.
Betoningen på att se till individen är oerhört viktig. Det är då människor kan få det stöd som passar bäst för dem för att återfå hälsan. Det är då vi får det mest humana och ekonomiska alternativet.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård Socialstyrelsen
skriver så här om nya riktlinjerna för sjukskrivning:
"Det är inte självklart att långvarig sjukskrivning är det bästa för den som gått in i väggen eller drabbats av andra psykiska problem. Men om människor tidigare sjukskrivits slentrianmässigt är inte lösningen att vända i riktning mot den andra ytterligheten: att sjukskrivning slentrianmässigt nekas.
Beslutet måste fattas av den behandlande läkaren i samråd med patienten, och som det brukar heta, utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Här bör Socialstyrelsens rekommendationer ha förutsättning att fungera som ett viktigt stöd för läkarna.
Människor är individer. Också när de blir sjuka. Att detta nu betonas är viktigt och riktigt."
Påpekandet om att tidigare slentriansjukskrivning inte bör vändas till att sjukskrivning slentrianmässigt vägras är viktigt att lyfta fram. Ofta när en ytterlighet ska förändras blir det så att pendeln svänger helt åt andra hållet. Vilket skapar en ny ytterlighet som inte fungerar.
Betoningen på att se till individen är oerhört viktig. Det är då människor kan få det stöd som passar bäst för dem för att återfå hälsan. Det är då vi får det mest humana och ekonomiska alternativet.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård Socialstyrelsen
fredag 16 maj 2008
Mer om de nya riktlinjerna för sjukskrivning
Svenskan skriver "Varje år sjukskrivs 34 000 svenskar för stressrelaterad ohälsa. Merparten av dessa sjukskrivningar sker i klump under en och samma så kallade paraplydiagnos, ”anpassningsstörning och reaktioner på svår stress”. Sjukskrivningstiden varierar från ett par veckor till månader och år."
Utmärkt att den "klumpen" sorteras ut i olika diagnoser. Behoven av vård och sjukskrivning skiljer sig åt. Det bästa med riktlinjerna anser jag är betoningen på "adekvat behandling" något många stressjuka inte fått. Eller fått några år efter behandlingen behövdes.Att bara gå sjukskriven hur länge som helst utan plan eller behandling hjälper inte. Tvärtom!
Även Resursbloggen anser att de nya riktlinjerna är bra.
Men som det mkt riktigt påpekas där är de nya reglerna för sjukskrivning en helt annan sak. Aleksander Perski säger i dagens DN att "Socialstyrelsens rekommenderade behandling och sjukskrivningstid bygger på önsketänkande eftersom det inte finns någon fungeradne rehabiliteringskedja."
Det kanske blir tydligare nu att det här med "adekvat behandling" är något få får och vilken skillnad det gör i sjukskrivningstid. För egen del tror jag det handlade om år av sjukskrivning som inte hade behövts om jag fått hjälp i tid.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle Socialstyrelsen stress sjukvård
Utmärkt att den "klumpen" sorteras ut i olika diagnoser. Behoven av vård och sjukskrivning skiljer sig åt. Det bästa med riktlinjerna anser jag är betoningen på "adekvat behandling" något många stressjuka inte fått. Eller fått några år efter behandlingen behövdes.Att bara gå sjukskriven hur länge som helst utan plan eller behandling hjälper inte. Tvärtom!
Även Resursbloggen anser att de nya riktlinjerna är bra.
Men som det mkt riktigt påpekas där är de nya reglerna för sjukskrivning en helt annan sak. Aleksander Perski säger i dagens DN att "Socialstyrelsens rekommenderade behandling och sjukskrivningstid bygger på önsketänkande eftersom det inte finns någon fungeradne rehabiliteringskedja."
Det kanske blir tydligare nu att det här med "adekvat behandling" är något få får och vilken skillnad det gör i sjukskrivningstid. För egen del tror jag det handlade om år av sjukskrivning som inte hade behövts om jag fått hjälp i tid.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle Socialstyrelsen stress sjukvård
torsdag 15 maj 2008
DN om sjukskrivningsrekommendationerna
Förutom vad jag redan tagit upp i tidigae inlägg skriver DN om några missuppfattningar kring utmattningssyndrom. Bland annat:
"Missförstånden kring utbrändhet är väl spridda. Den diagnos som i dagligt tal kallas "utmattningsdepression" finns exempelvis inte."
Nej, och jag förstår inte varför uttrycket "utmattningsdepression" fått ett sådant fäste? Alla utmattade är inte deprimerade!
"Vidare har bilden av att utbrändhet är vår nya folksjukdom spritts på olika sätt, men sanningen är den att skaran sjukskrivna är ganska begränsad.
- I dag sjukskrivs ganska få för utmattningssyndrom, det är under hundra personer på ett år, säger Jan Larsson."
Jag tror att många använder ordet utbränd ganska slarvigt och ibland synonymt med stressad. Antalet som är stressade och har en livsstil som kanske inte gjort dem sjuka än men som kommer att leda till sjukdom är stort. Många är också sjukskrivna för någon form av sjukdom där stress är ett inslag. Dessutom är det stressande att vara sjuk!
Vad gäller antalet som är sjukskrivs för utmattningssyndrom som undrar jag över hur många som har utmattningssyndrom men som sjukskrivs under andra diagnoser? För att slippa ifrågasättanden från FK bland annat.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress Socialstyrelsen sjukvård samhälle psykisk ohälsa
"Missförstånden kring utbrändhet är väl spridda. Den diagnos som i dagligt tal kallas "utmattningsdepression" finns exempelvis inte."
Nej, och jag förstår inte varför uttrycket "utmattningsdepression" fått ett sådant fäste? Alla utmattade är inte deprimerade!
"Vidare har bilden av att utbrändhet är vår nya folksjukdom spritts på olika sätt, men sanningen är den att skaran sjukskrivna är ganska begränsad.
- I dag sjukskrivs ganska få för utmattningssyndrom, det är under hundra personer på ett år, säger Jan Larsson."
Jag tror att många använder ordet utbränd ganska slarvigt och ibland synonymt med stressad. Antalet som är stressade och har en livsstil som kanske inte gjort dem sjuka än men som kommer att leda till sjukdom är stort. Många är också sjukskrivna för någon form av sjukdom där stress är ett inslag. Dessutom är det stressande att vara sjuk!
Vad gäller antalet som är sjukskrivs för utmattningssyndrom som undrar jag över hur många som har utmattningssyndrom men som sjukskrivs under andra diagnoser? För att slippa ifrågasättanden från FK bland annat.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress Socialstyrelsen sjukvård samhälle psykisk ohälsa
Svenskan om nya riktlinjerna för sjukskrivning
Svenskan skriver
"Läkarna inom primärvården ska ställa mer noggranna diagnoser och därmed göra bättre bedömningar i framtiden, är innebörden av Socialstyrelsens nya rekommendationer för sjukskrivning av personer med psykiska problem som exempelvis depression, kronisk smärta och utbrändhet."
Svenskan citerar Jan Larsson, projektledare på Socialstyrelsen, som skriver följande i ett pressmeddelande:
"Sjukskrivning måste vara en del av behandlingen, inte ett substitut för utebliven vård.
Instämmer fullständigt! Självklart måste sjuka få hjälp att komma tillbaka, inte bara gömmas undan i sjukskrivning. Tyvärr landar ju kostnader för olika alternativ på olika håll vilket säkert bidragit till att så många blivit utan hjälp.
Rekommendationerna ska fortsättningsvis kontinuerligt följas upp och utvärderas. I det arbetet förutsätter jag att det ingår att följa upp vilken behandling patienterna får. Det bör kunna leda till förbättringar för de sjuka eftersom det tydliggör storleken på insatserna. I många fall som jag känner till har de insatserna varit små, ibland gränsande till obefintliga.
Rätt hjälp i rätt tid. Något att sikta mot.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukvård
"Läkarna inom primärvården ska ställa mer noggranna diagnoser och därmed göra bättre bedömningar i framtiden, är innebörden av Socialstyrelsens nya rekommendationer för sjukskrivning av personer med psykiska problem som exempelvis depression, kronisk smärta och utbrändhet."
Svenskan citerar Jan Larsson, projektledare på Socialstyrelsen, som skriver följande i ett pressmeddelande:
"Sjukskrivning måste vara en del av behandlingen, inte ett substitut för utebliven vård.
Instämmer fullständigt! Självklart måste sjuka få hjälp att komma tillbaka, inte bara gömmas undan i sjukskrivning. Tyvärr landar ju kostnader för olika alternativ på olika håll vilket säkert bidragit till att så många blivit utan hjälp.
Rekommendationerna ska fortsättningsvis kontinuerligt följas upp och utvärderas. I det arbetet förutsätter jag att det ingår att följa upp vilken behandling patienterna får. Det bör kunna leda till förbättringar för de sjuka eftersom det tydliggör storleken på insatserna. I många fall som jag känner till har de insatserna varit små, ibland gränsande till obefintliga.
Rätt hjälp i rätt tid. Något att sikta mot.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukvård
Nya riktlinjerna för sjukskrivning är här
Nu har de nya riktlinjerna för sjukskrivning släppts på Socialstyrelsen.
Innan jag går in på riktlinjerna för utmattningssyndrom vill jag ta upp vad Socialstyrelsen skriver om hur riktlinjerna ska tolkas.
"Rekommendationerna ska vara vägledande för bedömningarna som ska vara individuella och utgå ifrån enskilda individers unika tillstånd. De bygger på kunskaper om sjukdomars naturalförlopp och funktionspåverkan samt kategoriseringar av arbetets typ av belastning och krav. Rekommendationerna är därmed tänkta att beskriva en tankekedja möjlig att applicera på den individuella situationen"
Socialstyrelsen skriver vidare att rekommendationera är tänkta att underlätta kommunikation mellan läkare och försäkringskassan.
"En central ambition med detta är att kvaliteten i dialogen de två aktörerna emellan därmed ska förbättras. Beslutsstödet är inte tänkt att ersätta dialogen utan att förbättra den. En förutsättning för att detta ska uppnås är att båda parter ser på och använder instrumentet på ett samstämmigt sätt. Det betyder bland annat att rekommendationerna inte får uppfattas som nya styrande regler för hur sjukskrivningar ska bedömas. Varje enskilt fall ska fortfarande bedömas individuellt. Detta betyder att avsteg alltid kan göras. För vissa diagnoser kan sådana avsteg förväntas bli mer vanliga än för andra."
Åtminstone på pappret ser detta mycket bra ut. Hur det kommer att fungera i verkligheten får vi snart se.
Så till vad de skriver om
"Utmattningssyndrom
ICD F43.8
Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga
För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre."
För många stressjuka har "aktiv specialiserad rehabilitering" varit en önskedröm. Förhoppningsvis blir det vanligare att faktiskt få det nu.
"Symtom, prognos och behandling
Allvarligare stadier av psykisk utmattning, utmattningssyndrom, inträder inte sällan akut med en avancerad symtombild efter en längre tids belastning (kriterier publicerade av Socialstyrelsen 2003). Till bilden hör omfattande och handikappande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom. Behandlingen baseras på psykologiskt stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och successiv återgång i normaliserad livsföring."
Återigen - detta ser utmärkt ut på pappret! Hur är det i verkligheten? Finns resurserna för detta? Jag har träffat väldigt många stressjuka. Av alla dem är det ett försvinnande fåtal som är nöjda med den behandling och det stöd de fått. Många har inte fått hjälp utan blivit förtidspensionerade efter lång tids sjukskrivning utan åtgärder.
"Förväntad konsekvens för funktionstillstånd
Ett uttalat utmattningssyndrom kan medföra omfattande och handikappande funktionsnedsättningar av framförallt kognitiv karaktär."
"Bedömd tid för återvunnen funktion och normal läkning
Vid svårare stadier av utmattning är funktionen, trots adekvat vård, ofta nedsatt i upp till 6 månader, och i vissa fall i upp till ett år eller mer."
Se kommentar ovan.
"Behov av tidiga insatser. Särskilda överväganden och åtgärder"
Syndromet beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen. Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet.
"Tidig differentialdiagnostisk bedömning, avseende somatisk och psykisk sjukdom är angelägen."
Tyvärr är det ibland så att alla symtom förs till utmattningen och inga undersökningar görs. Tråkigt när allt som behövs kan vara ett blodprov för att upptäcka sjukdomar som ytterligare försvårar för den sjuke
"Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor bör företagshälsovård och arbetsgivare tidigt kopplas in för översyn av arbetsuppgifter. Föreligger stadigvarande konflikter på arbetsplatsen är en återgång mindre realistisk och en dialog kring förutsättningar att byta arbetsplats bör komma igång. Fobiska undvikandereaktioner gentemot arbetsplatsen är inte ovanliga och kan behöva hanteras, t ex med psykoterapeutiska metoder."
Jag tycker rekommendationera ser bra ut. Under förutsättning att de tolkas med förnuft och utifrån individens livssituation. Jag hoppas innerligen att de bidrar till en bättre rehabilitering. Att bara bli sjukskriven utan andra utgärdet gör inte människor friskare. Men det är viktigt att få hjälp tillfriskan och tillräckligt lång tid att göra det.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård
Innan jag går in på riktlinjerna för utmattningssyndrom vill jag ta upp vad Socialstyrelsen skriver om hur riktlinjerna ska tolkas.
"Rekommendationerna ska vara vägledande för bedömningarna som ska vara individuella och utgå ifrån enskilda individers unika tillstånd. De bygger på kunskaper om sjukdomars naturalförlopp och funktionspåverkan samt kategoriseringar av arbetets typ av belastning och krav. Rekommendationerna är därmed tänkta att beskriva en tankekedja möjlig att applicera på den individuella situationen"
Socialstyrelsen skriver vidare att rekommendationera är tänkta att underlätta kommunikation mellan läkare och försäkringskassan.
"En central ambition med detta är att kvaliteten i dialogen de två aktörerna emellan därmed ska förbättras. Beslutsstödet är inte tänkt att ersätta dialogen utan att förbättra den. En förutsättning för att detta ska uppnås är att båda parter ser på och använder instrumentet på ett samstämmigt sätt. Det betyder bland annat att rekommendationerna inte får uppfattas som nya styrande regler för hur sjukskrivningar ska bedömas. Varje enskilt fall ska fortfarande bedömas individuellt. Detta betyder att avsteg alltid kan göras. För vissa diagnoser kan sådana avsteg förväntas bli mer vanliga än för andra."
Åtminstone på pappret ser detta mycket bra ut. Hur det kommer att fungera i verkligheten får vi snart se.
Så till vad de skriver om
"Utmattningssyndrom
ICD F43.8
Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga
För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre."
För många stressjuka har "aktiv specialiserad rehabilitering" varit en önskedröm. Förhoppningsvis blir det vanligare att faktiskt få det nu.
"Symtom, prognos och behandling
Allvarligare stadier av psykisk utmattning, utmattningssyndrom, inträder inte sällan akut med en avancerad symtombild efter en längre tids belastning (kriterier publicerade av Socialstyrelsen 2003). Till bilden hör omfattande och handikappande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom. Behandlingen baseras på psykologiskt stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och successiv återgång i normaliserad livsföring."
Återigen - detta ser utmärkt ut på pappret! Hur är det i verkligheten? Finns resurserna för detta? Jag har träffat väldigt många stressjuka. Av alla dem är det ett försvinnande fåtal som är nöjda med den behandling och det stöd de fått. Många har inte fått hjälp utan blivit förtidspensionerade efter lång tids sjukskrivning utan åtgärder.
"Förväntad konsekvens för funktionstillstånd
Ett uttalat utmattningssyndrom kan medföra omfattande och handikappande funktionsnedsättningar av framförallt kognitiv karaktär."
"Bedömd tid för återvunnen funktion och normal läkning
Vid svårare stadier av utmattning är funktionen, trots adekvat vård, ofta nedsatt i upp till 6 månader, och i vissa fall i upp till ett år eller mer."
Se kommentar ovan.
"Behov av tidiga insatser. Särskilda överväganden och åtgärder"
Syndromet beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen. Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet.
"Tidig differentialdiagnostisk bedömning, avseende somatisk och psykisk sjukdom är angelägen."
Tyvärr är det ibland så att alla symtom förs till utmattningen och inga undersökningar görs. Tråkigt när allt som behövs kan vara ett blodprov för att upptäcka sjukdomar som ytterligare försvårar för den sjuke
"Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor bör företagshälsovård och arbetsgivare tidigt kopplas in för översyn av arbetsuppgifter. Föreligger stadigvarande konflikter på arbetsplatsen är en återgång mindre realistisk och en dialog kring förutsättningar att byta arbetsplats bör komma igång. Fobiska undvikandereaktioner gentemot arbetsplatsen är inte ovanliga och kan behöva hanteras, t ex med psykoterapeutiska metoder."
Jag tycker rekommendationera ser bra ut. Under förutsättning att de tolkas med förnuft och utifrån individens livssituation. Jag hoppas innerligen att de bidrar till en bättre rehabilitering. Att bara bli sjukskriven utan andra utgärdet gör inte människor friskare. Men det är viktigt att få hjälp tillfriskan och tillräckligt lång tid att göra det.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård
tisdag 13 maj 2008
Bra om utmattningssyndrom i Läkartidningen
I en debattartikel i Läkartidningen bemöter flera läkare ogrundade påståenden om utmattningssyndrom. Bland annat påståendet:
"Stressproblematiken är ett svenskt fenomen"
Vilket det ju inte är, livsförhållandena i västvärlden ser ju ganska likartade ut.
Om sjukskrivning:
"Hur länge ska man då kunna sjukskriva patienter med tex uttalat utmattningssyndrom? Ett professionellt förhållningssätt är att »det beror på«, dvs man gör en individuell bedömning. Så mycket evidens när det gäller just utmattningssyndrom finns ännu inte. De flesta är sannolikt överens om att passiv sjukskrivning, som inte är kopplad till andra aktiva behandlings- eller rehabiliteringsåtgärder med klara mål, även här torde vara av ondo. Brister i detta avseende är en resursfråga snarare än en kunskapsfråga."
Behöver det egentligen ens kommenteras? Självklart måste man göra en individuell bedömning! Och hur många av alla stressjuka har fått adekvat rehabilitering i rätt tid undrar jag. Jag har träffat alltför många som inte fått det.
"Vår uppfattning är att prognosen är god för de allra flesta även med uttalade utmattningssyndrom och liknande stressrelaterade psykiska tillstånd. Diagnostiska hjälpmedel för att bättre kunna identifiera personer med så uttalad stressrelaterad ohälsa att de behöver hjälp av sjukvården och kanske en tids sjukskrivning är nödvändiga, och sådant utvecklingsarbete pågår. Naturligtvis ska vi inte använda våra begränsade resurser i onödan på personer som »är lite trötta och otillfredsställda med tillvaron eller arga på chefen« när goda råd om livsstilsåtgärder och sociala insatser är det som krävs."
Även när det gäller förebyggande arbete finns det mycket att göra. Det är då det ändå är rätt enkelt att vända skutan. Kostnaden för insatsen blir betydligt lägre än vad det blir när personen väl är riktigt sjuk.
"När nu välbehövliga åtgärder planeras för att reducera onödig eller till och med skadlig sjukskrivning bör vi dock inte lockas med i förenklade resonemang, där kollegor eller andra resonerar svepande och ibland till och med raljerande om dessa komplicerade och allvarliga frågor. Ofta visar det sig dessutom vid närmare diskussion att man då egentligen inte talar om den patientgrupp vi här syftar på."
Läs artikeln i sin helhet!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård
"Stressproblematiken är ett svenskt fenomen"
Vilket det ju inte är, livsförhållandena i västvärlden ser ju ganska likartade ut.
Om sjukskrivning:
"Hur länge ska man då kunna sjukskriva patienter med tex uttalat utmattningssyndrom? Ett professionellt förhållningssätt är att »det beror på«, dvs man gör en individuell bedömning. Så mycket evidens när det gäller just utmattningssyndrom finns ännu inte. De flesta är sannolikt överens om att passiv sjukskrivning, som inte är kopplad till andra aktiva behandlings- eller rehabiliteringsåtgärder med klara mål, även här torde vara av ondo. Brister i detta avseende är en resursfråga snarare än en kunskapsfråga."
Behöver det egentligen ens kommenteras? Självklart måste man göra en individuell bedömning! Och hur många av alla stressjuka har fått adekvat rehabilitering i rätt tid undrar jag. Jag har träffat alltför många som inte fått det.
"Vår uppfattning är att prognosen är god för de allra flesta även med uttalade utmattningssyndrom och liknande stressrelaterade psykiska tillstånd. Diagnostiska hjälpmedel för att bättre kunna identifiera personer med så uttalad stressrelaterad ohälsa att de behöver hjälp av sjukvården och kanske en tids sjukskrivning är nödvändiga, och sådant utvecklingsarbete pågår. Naturligtvis ska vi inte använda våra begränsade resurser i onödan på personer som »är lite trötta och otillfredsställda med tillvaron eller arga på chefen« när goda råd om livsstilsåtgärder och sociala insatser är det som krävs."
Även när det gäller förebyggande arbete finns det mycket att göra. Det är då det ändå är rätt enkelt att vända skutan. Kostnaden för insatsen blir betydligt lägre än vad det blir när personen väl är riktigt sjuk.
"När nu välbehövliga åtgärder planeras för att reducera onödig eller till och med skadlig sjukskrivning bör vi dock inte lockas med i förenklade resonemang, där kollegor eller andra resonerar svepande och ibland till och med raljerande om dessa komplicerade och allvarliga frågor. Ofta visar det sig dessutom vid närmare diskussion att man då egentligen inte talar om den patientgrupp vi här syftar på."
Läs artikeln i sin helhet!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa stress samhälle sjukvård
Nya riktlinjer för sjukskrivning släpps kl 10 tors 15 maj
Jag vill uppmärksamma er på att de nya sjukskrivningsrekommendationerna släpps nu på torsdag kl 10. Då håller Socialstyrelsen presskonferens och ger info till journalisterna om vad som gäller.
Vi andra får kolla på webbsidan där infon läggs ut.
/Kia
Vi andra får kolla på webbsidan där infon läggs ut.
/Kia
måndag 12 maj 2008
Rehabilitering - ännu lönsammare än värstingresor
I dagens DN finns en artikel som jag tyvärr inte hittar i nätupplagan som handlar om ett intressant sätt att räkna på värdet av olika insatser. Ingvar Nilsson, nationalekonom, har tagit fram en modell för att värdera förebyggande insatser för att hjälpa barn och ungdomar. I exemplet i artikeln har han räknat ut att det kostar 500 000 kr per person för värstingresorna. Han har också räknat ut att en sjukskrivning/sjukpensionering av en ung person fram till ålderspension kostar samhället ca 20 miljoner. Det framgår inte riktigt vad som ingår i kostnaden. Räknas läkarbesök, mediciner, ökad risk för sjukdomar etc?
Själv kan jag förstås inte låta bli att överföra detta till stressjukdomar. Den psykiska ohälsan bland unga ökar, bland annat beroende på stress. Satte man in någon form av hjälp tidigt, exempelvis gruppsamtal och stresshanteringskurs skulle det inte behöva kosta särskilt mycket per person. För att ta i riktigt kan vi säga 20 000kr per person. Om man förhindrade en enda pensionering skulle de pengarna räcka att behandla 1000 personer!!
Även om vi börjar diskutera rehabilitering av en som gått i väggen är det småpengar jämfört med kostnaderna för en värstingresa. Varför är det då så svårt för stressjuka att få den hjälp de behöver? Även man bortser från de rent humanitära skälen talar ekonomin för sig själv. Har vi råd att avstå från något som är så lönsamt?
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukvård
Själv kan jag förstås inte låta bli att överföra detta till stressjukdomar. Den psykiska ohälsan bland unga ökar, bland annat beroende på stress. Satte man in någon form av hjälp tidigt, exempelvis gruppsamtal och stresshanteringskurs skulle det inte behöva kosta särskilt mycket per person. För att ta i riktigt kan vi säga 20 000kr per person. Om man förhindrade en enda pensionering skulle de pengarna räcka att behandla 1000 personer!!
Även om vi börjar diskutera rehabilitering av en som gått i väggen är det småpengar jämfört med kostnaderna för en värstingresa. Varför är det då så svårt för stressjuka att få den hjälp de behöver? Även man bortser från de rent humanitära skälen talar ekonomin för sig själv. Har vi råd att avstå från något som är så lönsamt?
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle stress sjukvård
lördag 10 maj 2008
GP:s artiklar om psykiatrin
GP har skrivit ett antal artiklar om problemen i psykiatrin. De skriver om sin egen region men problemen är nog allmängiltiga.
Mer än vart tredje besök i primärvården handlar om psykosociala problem.
Vårdcentralerna har många gånger inte tillräckliga resurerser för att ge en bra hjälp. Psykiatrin kan bara ta de riktigt svåra fallen.
Många får däför inte det stöd de skulle behöva.
Enligt Psykologförbundets ordförande Lars Ahlin ligger Sverige efter när det gäller behandling av dem som drabbats av depression och ångestsjukdomar.
"- En satsning på psykologisk behandling skulle minska sjukskrivningskostnaderna dramatiskt. Tyvärr utnyttjas inte den kapacitet som finns hos landets omkring 2 000 privatpraktiserande psykologer.
Skälet är att många enskilda inte har råd att själva bekosta terapi. För Psykologförbundet är frågan om offentlig finansiering av all psykologisk behandling därför central.
- Det borde vara en enkel lösning för politikerna att låta privat terapibehandling ingå i sjukförsäkringssystemet. Alla kan tjäna på det, säger Lars Ahlin och tillägger att Norge, Danmark och Tyskland redan har tagit detta steg."
I Tyskland brukar väl mer alternativ vård kunna ingå? Varför inte här?
I stället för vårdcentraler borde vi ha friskcentraler. På friskcentralen skulle det finnas många olika yrkeskategorier. Hälsopedagoger, läkare, sjukgymnaster, massörer, psykologer, qigonglärare för att bara nämna några.
Här skulle också finnas utrymme för självhjälpsgrupper, diskussionsgrupper, patientföreningar och skapande verksamhet. Allt borde kunna gå på ett högkostnadskort. Detta borde skapa inspiration och motivation för ett bättre självomhändertagande. Och självklart skapa hälsa!
Vilken härlig önskedröm!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle sjukvård stress
Mer än vart tredje besök i primärvården handlar om psykosociala problem.
Vårdcentralerna har många gånger inte tillräckliga resurerser för att ge en bra hjälp. Psykiatrin kan bara ta de riktigt svåra fallen.
Många får däför inte det stöd de skulle behöva.
Enligt Psykologförbundets ordförande Lars Ahlin ligger Sverige efter när det gäller behandling av dem som drabbats av depression och ångestsjukdomar.
"- En satsning på psykologisk behandling skulle minska sjukskrivningskostnaderna dramatiskt. Tyvärr utnyttjas inte den kapacitet som finns hos landets omkring 2 000 privatpraktiserande psykologer.
Skälet är att många enskilda inte har råd att själva bekosta terapi. För Psykologförbundet är frågan om offentlig finansiering av all psykologisk behandling därför central.
- Det borde vara en enkel lösning för politikerna att låta privat terapibehandling ingå i sjukförsäkringssystemet. Alla kan tjäna på det, säger Lars Ahlin och tillägger att Norge, Danmark och Tyskland redan har tagit detta steg."
I Tyskland brukar väl mer alternativ vård kunna ingå? Varför inte här?
I stället för vårdcentraler borde vi ha friskcentraler. På friskcentralen skulle det finnas många olika yrkeskategorier. Hälsopedagoger, läkare, sjukgymnaster, massörer, psykologer, qigonglärare för att bara nämna några.
Här skulle också finnas utrymme för självhjälpsgrupper, diskussionsgrupper, patientföreningar och skapande verksamhet. Allt borde kunna gå på ett högkostnadskort. Detta borde skapa inspiration och motivation för ett bättre självomhändertagande. Och självklart skapa hälsa!
Vilken härlig önskedröm!
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa samhälle sjukvård stress
Idagsidan om depression och sjukskrivning
Idagsidan i Svenskan skriver en artikelserie om depression. Den länkade artikeln handlar om vårdkostnader och behandling.
"Utländska primärvårdsstudier har visat på goda behandlingsresultat när man kunnat erbjuda deprimerade patientundervisning, telefonstöd, elektroniska påminnelser samt god tillgång till psykiatriker och psykologer med utbildning i korttidspsykoterapi."
I Sverige saknas ofta resurser för att erbjuda psykologisk behandling konstaterar Gunilla Nyrén, projektledare från Socialstyrelsen som ska ta fram nya riktlinjer för behandling av ångest och depression. Dessa riktlinjer ska vara klara i början av 2009.
Själv träffar jag sällan personer med renodlad depression. Stressjuka kan däremot ha inslag av både depression och ångest förutom allt annat. I den här gruppen är det många som märkt av resursbristen gällande psykologisk behandling. För egen del kan jag säga att det resulterade i några års extra sjukskrivning. För andra har det resulterat i förtidspension. Läs också Resursbloggen kommenterarer kring hur verkligheten ser ut.
Nästa vecka presenterar Socialstyrelsen riktlinjer för hur länge människor med psykiska sjukdomar ska vara sjukskrivna. Läkare och handläggare på försäkringskassan ska använda rekommendationerna som beslutsstöd.
"– Spridningen i hur länge personer med depression är sjukskrivna är enorm, från några veckor till flera år. Psykiska åkommor uppvisar oftast mycket större individuell variation än kroppsliga. Det betyder att arbetet med riktlinjer blir mer grannlaga, säger Jan Larsson, biträdande chef vid enheten för nationella riktlinjer vid Socialstyrelsen."
En del av den individuella variationen kan säkert förklaras med hur mycket stöd och hjälp den sjuke får. Och NÄR stödet och hjälpen sätts in. Ju sjukare man hunnit bli desto svårare att vända och återkomma till liv och hälsa. Ju mer man har varit tvungen att slåss för att få hjälp desto mer kraft har gått till kamp istället för att kunna satsas på att bli frisk.
Socialstyrelsen har fått förlängd tid att ta fram de nya riktlinjerna. Jag hoppas de använt den tiden väl.
/Kia
"Utländska primärvårdsstudier har visat på goda behandlingsresultat när man kunnat erbjuda deprimerade patientundervisning, telefonstöd, elektroniska påminnelser samt god tillgång till psykiatriker och psykologer med utbildning i korttidspsykoterapi."
I Sverige saknas ofta resurser för att erbjuda psykologisk behandling konstaterar Gunilla Nyrén, projektledare från Socialstyrelsen som ska ta fram nya riktlinjer för behandling av ångest och depression. Dessa riktlinjer ska vara klara i början av 2009.
Själv träffar jag sällan personer med renodlad depression. Stressjuka kan däremot ha inslag av både depression och ångest förutom allt annat. I den här gruppen är det många som märkt av resursbristen gällande psykologisk behandling. För egen del kan jag säga att det resulterade i några års extra sjukskrivning. För andra har det resulterat i förtidspension. Läs också Resursbloggen kommenterarer kring hur verkligheten ser ut.
Nästa vecka presenterar Socialstyrelsen riktlinjer för hur länge människor med psykiska sjukdomar ska vara sjukskrivna. Läkare och handläggare på försäkringskassan ska använda rekommendationerna som beslutsstöd.
"– Spridningen i hur länge personer med depression är sjukskrivna är enorm, från några veckor till flera år. Psykiska åkommor uppvisar oftast mycket större individuell variation än kroppsliga. Det betyder att arbetet med riktlinjer blir mer grannlaga, säger Jan Larsson, biträdande chef vid enheten för nationella riktlinjer vid Socialstyrelsen."
En del av den individuella variationen kan säkert förklaras med hur mycket stöd och hjälp den sjuke får. Och NÄR stödet och hjälpen sätts in. Ju sjukare man hunnit bli desto svårare att vända och återkomma till liv och hälsa. Ju mer man har varit tvungen att slåss för att få hjälp desto mer kraft har gått till kamp istället för att kunna satsas på att bli frisk.
Socialstyrelsen har fått förlängd tid att ta fram de nya riktlinjerna. Jag hoppas de använt den tiden väl.
/Kia
torsdag 8 maj 2008
FUSiG och DUFiS på Stressrehab
I tisdags fick vi fint besök från Göteborg. Fyra personer från FUSiG kom på besök till Stockholm. Det var första gången vi träffades hela gänget - men absolut inte sista! Vi började med en lunch som var jättetrevlig med många glada skratt. Och kunskapsutbyte förstås!Det är både nyttigt och roligt att träffa andra som jobbar för samma sak.
Efter maten tog vi oss ut till Stressrehab på Danderyd för att träffa professor emerita Marie Åsberg och professor emeritus Åke Nygren. Forskningsdelen av Stressrehab finns nära vattnet i lummig grönska - verkligen avstressande miljö. Vi blev bjudna på varmt välkommnande med dignande kaffebord samt intressant diskussion och information.Vi träffade också en av personerna bakom Resursbloggen vilket innebar att jag nu länkar till den. Faktum är att det var så trevligt och lärorikt att vi blev kvar väldigt länge.
Hoppas alla var lika nöjda med dagen som jag!
/Kia
Efter maten tog vi oss ut till Stressrehab på Danderyd för att träffa professor emerita Marie Åsberg och professor emeritus Åke Nygren. Forskningsdelen av Stressrehab finns nära vattnet i lummig grönska - verkligen avstressande miljö. Vi blev bjudna på varmt välkommnande med dignande kaffebord samt intressant diskussion och information.Vi träffade också en av personerna bakom Resursbloggen vilket innebar att jag nu länkar till den. Faktum är att det var så trevligt och lärorikt att vi blev kvar väldigt länge.
Hoppas alla var lika nöjda med dagen som jag!
/Kia
tisdag 6 maj 2008
Att tappa fotfästet
Att kasta sig ut och göra nytt kan vara otäckt. Man tappar fotfästet och riskerar att ramla och slå sig. Man kan också upptäcka att vingarna bär och få en fantastisk flygtur. Det är en berusande belöning och ger perspektiv och utveckling.
Ändå finns rädslan där innan.
Många fastnar där och törs inte prova det nya.
Insidan i DN har påbörjat en ny artikelserie som heter "Har du stelnat?" som tar upp den här problematiken. Första delen publicerades idag och jag tyckte den var mycket intressant.
/Kia
Ändå finns rädslan där innan.
Många fastnar där och törs inte prova det nya.
Insidan i DN har påbörjat en ny artikelserie som heter "Har du stelnat?" som tar upp den här problematiken. Första delen publicerades idag och jag tyckte den var mycket intressant.
/Kia
måndag 5 maj 2008
Tips seminarium Gestaltterapi utifrån en stressrelaterad livssituation.
Jag vill passa på och tipsa om nedanstående föreläsning som jag tror blir mycket intressant. Jag har själv haft stor hjälp av gestaltterapi när jag var stressjuk./Kia
"Gestaltterapi utifrån en stressrelaterad livssituation.
Gestaltterapeut Ing-Marie Svedin berättar om sin masteruppsats som behandlar hur ett antal patienter upplevt och haft nytta av gestaltterapi i sitt arbete med en stressrelaterad livssituation. Det handlar bland annat om en ökad medvetenhet kring att känslor som inte kommer till uttryck visar sig på olika sätt i kroppen. Och även om uppväxtfamiljens mönster och hur det påverkar den vuxnes värderingar och handlingsmönster. Genom att vara uppriktigare mot sig själv kan det egna livet ges ett värdefullare innehåll.
Välkommen till Gestalt Akademins seminarium om Gestaltterapins inverkan på stresspåverkade patienters livssituation.
Föreläsare: Ing-Marie Svedin, utbildad Gestaltterapeut
Tid: 18.00 – 20.30 med inledande smörgås
Plats: Folkuniversitetet, Kungstensgatan 45
Kostnad: 100 kr, betalas vid entrén, fika med smörgås ingår
Seminarierna är öppna för alla intresserade. Paus samt möjlighet till frågor och samtal ges. OBS! Begränsat antal deltagare. Obligatorisk föranmälan senast dagen innan kl 12.00.
Skicka ett mail till:
info@gestaltakademin.se
Varmt välkommen!"
"Gestaltterapi utifrån en stressrelaterad livssituation.
Gestaltterapeut Ing-Marie Svedin berättar om sin masteruppsats som behandlar hur ett antal patienter upplevt och haft nytta av gestaltterapi i sitt arbete med en stressrelaterad livssituation. Det handlar bland annat om en ökad medvetenhet kring att känslor som inte kommer till uttryck visar sig på olika sätt i kroppen. Och även om uppväxtfamiljens mönster och hur det påverkar den vuxnes värderingar och handlingsmönster. Genom att vara uppriktigare mot sig själv kan det egna livet ges ett värdefullare innehåll.
Välkommen till Gestalt Akademins seminarium om Gestaltterapins inverkan på stresspåverkade patienters livssituation.
Föreläsare: Ing-Marie Svedin, utbildad Gestaltterapeut
Tid: 18.00 – 20.30 med inledande smörgås
Plats: Folkuniversitetet, Kungstensgatan 45
Kostnad: 100 kr, betalas vid entrén, fika med smörgås ingår
Seminarierna är öppna för alla intresserade. Paus samt möjlighet till frågor och samtal ges. OBS! Begränsat antal deltagare. Obligatorisk föranmälan senast dagen innan kl 12.00.
Skicka ett mail till:
info@gestaltakademin.se
Varmt välkommen!"
torsdag 1 maj 2008
Tanken är värst
Idagsidan i Svenskan har många bra artikelserier. Den jag länkar till här tycker jag var mycket läsvärd.
Del 1 heter Sluta grubbla
Några små smakprov ur den kommer här:
... vår tendens att undfly psykisk smärta, tankar och känslor som gör ont inom oss. Den är visserligen naturlig. Om det är något i den yttre världen som besvärar oss –smuts, brand, fiender – ser vi till att med hjälp av vår tankeförmåga bli kvitt det besvärliga. När vi tillgriper samma strategi för psykisk smärta går det galet."
Ju mer man försöker undvika jobbiga tankar och känslor desto starkare blir de!
"Tankebortträngning är bara en av metoderna vi tar till för att dämpa, minska, kontrollera eller motverka svåra tankar och känslor. Att röka, hälla i sig öl eller vin, zappa framför teven eller surfa planlöst på internet, städa minutiöst, träna maniskt, skära sig eller att skälla ut sin partner är andra vanliga sätt. Tyvärr minskar inte vårt lidande därigenom, oftast ökar det."
Det här känner jag tyvärr igen och säkert många med mig.
Övriga avsnitt:
Del 2 Fly smärtan gör ont
Del 3 Ändlöst ältande när tanken spelar tennis
Del 4 Du är inte dina tankar
Del 5 Livet är nu!
Alla delarna är bra men jag fastnade speciellt för del 5 där Echart Tolle intervjuas. Kanske för att jag läste hans bok "Lev livet fullt ut" när jag mådde riktigt dåligt och var sjukskriven för stress. Boken gav mig en aha-upplevelse som ledde mig in på nya friskare spår.
Jag förstod att jag inte är min tanke, att jag kan välja vad jag tänker och därmed vad jag känner. Livet är nu och lidandet finns oftast i tankar om det som varit eller orostankar för det som ska komma. Fördjupar man sig då i de tankarna missar man nuet och lider i onödan.
Vanans makt är stor och det kräver uppmärksamhet och övning att ändra vanor, men det går. Låt oss påminna varandra om att livet är NU!
/Kia
Del 1 heter Sluta grubbla
Några små smakprov ur den kommer här:
... vår tendens att undfly psykisk smärta, tankar och känslor som gör ont inom oss. Den är visserligen naturlig. Om det är något i den yttre världen som besvärar oss –smuts, brand, fiender – ser vi till att med hjälp av vår tankeförmåga bli kvitt det besvärliga. När vi tillgriper samma strategi för psykisk smärta går det galet."
Ju mer man försöker undvika jobbiga tankar och känslor desto starkare blir de!
"Tankebortträngning är bara en av metoderna vi tar till för att dämpa, minska, kontrollera eller motverka svåra tankar och känslor. Att röka, hälla i sig öl eller vin, zappa framför teven eller surfa planlöst på internet, städa minutiöst, träna maniskt, skära sig eller att skälla ut sin partner är andra vanliga sätt. Tyvärr minskar inte vårt lidande därigenom, oftast ökar det."
Det här känner jag tyvärr igen och säkert många med mig.
Övriga avsnitt:
Del 2 Fly smärtan gör ont
Del 3 Ändlöst ältande när tanken spelar tennis
Del 4 Du är inte dina tankar
Del 5 Livet är nu!
Alla delarna är bra men jag fastnade speciellt för del 5 där Echart Tolle intervjuas. Kanske för att jag läste hans bok "Lev livet fullt ut" när jag mådde riktigt dåligt och var sjukskriven för stress. Boken gav mig en aha-upplevelse som ledde mig in på nya friskare spår.
Jag förstod att jag inte är min tanke, att jag kan välja vad jag tänker och därmed vad jag känner. Livet är nu och lidandet finns oftast i tankar om det som varit eller orostankar för det som ska komma. Fördjupar man sig då i de tankarna missar man nuet och lider i onödan.
Vanans makt är stor och det kräver uppmärksamhet och övning att ändra vanor, men det går. Låt oss påminna varandra om att livet är NU!
/Kia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
