Om livet, friskvård, personlig utveckling, stress och stresshantering, aktuella händelser, DUFiS- info, var jag finner lust och inspiration och vad som för övrigt faller mig in. Tipsa gärna om nyheter som passar här. Mejla kia@creovis.se .

onsdag 30 juli 2008

Korkat korta sömntid

I Aftonbladet läser jag historien om Thomas 23 år som försöker korta ner sin sömn till 2,5 timme per dygn. Detta för att hinna göra mer. Han vill plugga, jobba i sitt företag samt leta upp drömtjejen och allt det tog för mycket tid. Därför tyckte han enligt artikeln att det var en bra lösning att korta ner sömntiden och därmed få mer vakentid (Nåja, allt är relativt. HUR vaken och alert man är efter så kort sömn kan ju diskuteras.)
Jag hoppas han tänker till och prioriterar hälsan framför presterandet. Annars kommer han troligen gå i väggen. Något som är oerhört plågsamt.

Kommentar av sömnforskare:

"Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt dömer ut 23-årige Thomas Jönssons försök att sova endast två och en halv timme per dygn.

– Det är definitivt för lite. Han kommer att vara trött, få sämre minne och vara lite mer korkad, säger han."


Det kan också få konsekvenser för hälsan, immunförsvaret försämras, den bristande koncentrationen ökar olycksrisken, man får högre blodsocker osv.
Egenföretagandet och pluggandet blir svårare när tröttheten, trögheten och tankefattigdomen slår till ordentligt.

Själv tycker jag att en bättre väg att gå när man har för mycket att göra är att lära sig prioritera. Betydligt hälsosammare och mer livskvalitetshöjande.

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

Tillbaka till vardagen

Många är nu mitt i sin första jobbvecka efter semestern. I Aftonbladet finns en artikel om återgången till arbetet. För det kan vara lite jobbigt att komma tillbaka och komma in i jobbet igen. Särskilt om man har ett jobb man inte trivs med, då kan det vara riktigt tungt. Kanske dags att ta tag i saken och byta jobb eller börja plugga?


Fast det är helt naturligt att bli lite extra trött när man byter både miljö och livsstil så det är inte alls konstigt om det känns segt just nu. För den som vill ha lite mer tips om hur man tar till vara semestern och får en mjuk återgång till jobbet finns en länk till min webbsida HÄR.

Så vill jag passa på att påminna om att de flesta dagarna i livet är vardagar. Njut och ha det bra redan idag! Varför skjuta upp det till helgen eller nästa semestervecka? Gör något för dig själv idag. Det är du värd.

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 29 juli 2008

Stilla dig och vila i tillit

"Hemligheten med ett bra liv kallas balans" lyder rubriken på Insidan i DN. Livsbalans är ett ord jag ofta använder och lever efter. På Gotland har sjuksköterskan Ingegerd Hörsne öppnat ett ställe att söka stillhet på, Line Gård. Dit kommer både stressjuka och de som är stressade för att få stillhet och ro.

" Hemligheten med ett bra liv kallas balans, säger Ingegerd Hörsne. Arbete och vila, sömn och vakenhet, hunger och mättnad. Helst bör man hålla balansen varje dag."

Detta är viktigt tycker jag eftersom alltför många skjuter upp vilan och måbra-sakerna till helgen, nästa vecka eller rentav till semestern. Det funkar inte i längden. Den som gör så blir till slut sjuk. Att ge sig själv en stund i vila, mediatation, en promenad, en härlig måltid fylld med nyttiga och goda saker eller något annat man mår bra av varje dag gör underverk både för livsglädjen och hälsan.

Ingegerd Hörsne berättar om nervsystemet för gästerna för att de ska förstå hur kroppen fungerar, hur vila och aktivitet/stress påverkar oss. Detta tror jag är en grundläggande viktig kunskap som gått förlorad hos många. Jag brukar också dra det på mina föreläsningar eftersom jag tror att det är lättare att närma sig livsbalans om man har den kunskapen.

I framtiden kommer fler vilja koppla ner och koppla av när de har semester.

"Trendföretaget Kairos Future, som gör undersökningar om vartåt samhälls- och generationsvindarna blåser, förutspår i en av sina analyser att framtidens semester kommer att innebära avstängning. Totalt teknikstopp. Ingen e-post, ingen mobil, ingen dator, ingen teve, inga spel, ingen dvd, knappt ens ett "Sommar"-program."

För många tror jag detta nästan blir ett måste. Rätt många verkar numer vara styrda av tekniken och rädda för att missa något kanske? Fast hur bråttom är det att ta del av all information egentligen? Oftast spelar det ingen större roll om man läser mejlen lite senare eller missar ett tv-program. Varför låta mejlpling och telefonsignaler avbryta annat - det finns faktiskt avstängningsknappar på alla apparater!

De allra flesta av oss behöver mycket mer ro och stillhet än vad vi vanligen får. Sista stycket i artikeln kan låta lite utmanande för den som grubblar och oroar sig mycket. Men det går att träna bort orostankar och det gör en stor skillnad eftersom all den energin som gått åt till orostankarna då finns kvar till mer positiva saker.

"- Sluta oroa dig. Ha tillit till att allt ordnar sig, hur ovant det än känns. Det finns ingenting som gynnar endorfinläget som tillit. En tro på att allt kommer bli bra betyder semester för både kropp och själ. "

Så stilla dig i sommarvärmen och vila i tillit.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 24 juli 2008

"Pillret" - en intressant bok

Jag har just läst ut "Pillret" av Ingrid Carlberg. En bok som handlar om psykiska sjukdomar som ångest och depression, forskare, läkemedelsföretag, marknadsföring av sjukdomar och läkemedel, patientföreningar, läkare, terapier mm.

Det är en väldigt intressant bok som ger upphov till många frågor och diskussionsmöjligheter. En bok som alla egentligen skulle behöva läsa och fundera över. För detta gäller ju egentligen inte bara psykiska sjukdomar och botemedel, det gäller hur vi ser på livet och våra livsvillkor. Vad är till exempel sjukligt? Vad är naturligt och vad bör eller kan man åtgärda? Var lägger man ribban?

Här kan man ta som exempel blodtryck eller blodfetter. Vid vilka nivåer ska man börja medicinera, om man nu överhuvudtaget SKA medicinera. Vilket är värst biverkningar av mediciner eller sjukdomar man eventuellt kan få. Om de höga värdena beror på livsstil, bör man då försöka ändra livsstil eller medicinera. Får man någon hjälp till livsstilsförändringar? Är det enklare att svälja ett piller än att ändra matvanor, börja motionera och lära sig stresshanteringsmetoder? Vilka valmöjligheter har vi egentligen?

När det gäller forskning lägger läkemedelsföretagen ut fruktansvärt massa pengar på att utveckla mediciner. Att utveckla andra metoder för exempelvis livsstilsförändringar ligger naturligtvis inte i deras intresse. Varifrån ska forskarna då få pengar? Fast nu svävade jag iväg lite. Jag tänkte ta upp några punkter från boken "Pillret" för att lyfta några diskussionspunkter.

Läkaren Stuart Montgomery tas i boken upp som en person som är en av de viktigaste för att ha gjort antidepresssiva mediciner till storsäljare i Europa. Han ligger bakom många läkemedelsprövningar, utbildningar och uppstarter av patientföreningar.
Stuart Montgomery beskriver enligt boken läkemedlen som förutsättning för sjukdomarna - inte tvärtom. Han menar att en sjukdom (exempelvis depression) inte kan bli erkänd förrän det finns ett läkemedel att behandla den med.

"Med sina aggressiva kampanjer har företagen hjälpt till att få de här sjukdomarna erkända. Du förstår, man marknadsför inte bara en medicin, man marknadsför ett helt koncept."

Finns alltså inte en sjukdom om det inte finns ett läkemedel för den? Vad är det för bakvänt sätt att resonera? Allt kanske inte behöver botas med medicin? Kanske finns det andra sätt undrar jag lite småironiskt.
Dessutom om man vänder på steken, om det finns en medicin som åtgärdar något är det då en sjukdom? Om man fick ett mirakelpiller mot åldrande till exempel, skulle då något som är helt naturligt bli en sjukdom?

Företagen står inte ensamma i marknadsföringen.
"- Men för att lyckas behöver du också starka konsumentorganisationer. Du behöver patienter. Drabbade, säger Stuart Montgomery."

Faktum är att många patientföreningar startats med benägen hjälp av läkemedelsföretag enligt vad som står i "Pillret". Deras budget har ofta till största delen bestått av bidrag från företagen. I Europa startades många patientföreningar ungefär samtidigt och med likartade arbetssätt. Föreningsrepresentanter bjöds bland annat på konferensresor utomlands.

Jag tänker att man biter inte den hand som föder en. Hur opartiska är dessa föreningar? Kan de stödja medlemmar som tagit skada av medicin? Kan de ställa kritiska frågor? Troligen inte. Hur mycket finansieringen påverkar verksamheten och trovärdigheten kan förstås diskuteras. För egen del ser jag stora frågetecken.

Här vill jag också passa på att säga att DUFiS inte tar emot några sådana bidrag. Vi finansierar vår verksamhet med medlemsavgifter och ett bidrag från Stockholms läns landsting.

Jag kan bara inte avhålla mig från att citera nedanstående stycke från sid 187 i "Pillret."
"Precis som konkurrenterna hande Pfizer fått svårt att bevisa att Zoloft gav bättre effekt mot depression än placebo. Det berodde bland annat på en komplikation som verkade gälla samtliga SSRI- mediciner. De patienter som deltog i läkemedelsprövningarna fick träffa engagerade läkare så ofta och så länge att inslagen av omhändertagande och stödjande samtal i samband med läkarbesöken gjorde det svårt att skilja ut effekten av pillret. Den komplikationen var inte lika vanlig i den svenska vårdens vardag. "För ofta och för länge" var knappast ett omdöme man där vanligtvis förknippade med möten mellan läkare och patienter."

Mitt i prick och väldigt talande. Behöver jag säga mer?
Men naturligtvis är detta också något som borde diskuteras. Är det så vi vill att vår vård ska se ut?

För övrigt nämns en av de allra viktigaste frågorna kring medicinering (som jag ser det) bara som allra hastigast. Men en nyckelmening från en av patienterna som behandlas med antidepressiva medel står på baksidan av boken:

"Jag vill sluta för att ta reda på vem jag egentligen är, vad som är mitt rätta jag. Just nu är jag osäker på det."

Det finns väldig mycket mer att ta upp ur den här boken men det blir inte mer nu. Jag måste lämna tillbaka den till bibblan och det är kö på den. Det är en viktig bok som tar upp många svåra frågeställningar och som serverar en hel del obehagliga fakta. Läs den och fundera! Detta är sådant som jag tycker alla borde tänka över.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 23 juli 2008

Bloggande stressar kvinnor påstår Aftonbladet

Bloggandet stressar kvinnor skriver man på Aftonbladet Kvinna.

Enligt den teori Aftonbladet har tror kvinnorna att deras läsare kräver att de ska uppdatera bloggen ofta.Malin Wollin skriver bloggen ”Fotbollsfrun” på uppdrag av Aftonbladet. Som betald bloggare anser hon att hon måste tillfredsställa sin läsekrets säger hon i artikeln. Där finns väl ändå en gigantiskt skillnad? Om det är ett jobb ska hon självklart sköta det.

Vi som nöjesbloggar får lägga ribban själva. Personligen kräver jag absolut inte att de bloggar jag läser ska uppdateras flera gånger om dagen. Hellre kvalitet än kvantitet. Helt säkert finns det människor som vill skriva mer än de hinner och som kanske fastnar lite för länge på bloggen. Men inte tror jag att det är speciellt specifikt för kvinnor.

Malins tips för ett lugnare bloggande låter för mig som ett skämt.

"Stötblogga! Gå in och skriv 3–4 inlägg sen tar du en paus.

Efter ett tag kan du gå in och läsa kommentarerna, så vet du vad som blev mest snackat och vad du ska gå vidare på."


Skriva 3-4 inlägg på en gång? Skulle inte tro det! Då skulle jag bli stressad. Hur kul är det att pressa fram inlägg bara för att få något skrivet? Nä, jag fortsätter som förut i min egen takt. Jag skriver när jag hittar något intressant att skriva om. Under förutsättning att jag har tid och lust då. Annars får det vara. Och nu har jag faktiskt inte lust att skriva mer utan nu är det middag som gäller.
/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 22 juli 2008

Passiv sjukskrivning grogrund för psykisk ohälsa?

Socialdepartementet har gjort analyser som visar att 30% av dem som sjukpensioneras för psykisk ohälsa ursprungligen blev sjukskrivna med annan diagnos.

Närmare bestämt har en tredjedel i gruppen varit sjukskrivna för problem i rörelseorganen, en tredjedel saknar diagnos medan övriga i regel har diffusa symptom eller diagnoser.

"-Det här är oroväckande siffror som antyder att det kan vara den tidigare alltför passiva sjukskrivningsprocessen och bristen på rehabilitering som har gett upphov till psykisk ohälsa, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Därför vill jag uppmana landstingen att prioritera arbetet med rehabiliteringsgarantin."

Märkligt nog kan jag bara hitta EN tidning som skriver om detta, nämligen Norrbottenskuriren.

Kanske för att det inte är en nyhet att man mår dåligt om man är sjukskriven utan att det händer något mer. Många sjukskrivna gör många tappra försök att få hjälp innan de till slut ger upp. Under den tiden får man många kvitton på att man inte duger, inte är värd att få hjälp. Självkänslan och hoppet om att bli frisk igen sjunker som stenar...Självklart leder detta i samverkan med andra faktorer som social isolering, passivisering, försämrad ekonomi med mera till psykisk ohälsa!

Själv lyckades jag strida mig till den hjälp jag behövde. Fast då hade det gått så långt att jag var malen till stoft av systemets kvarnar. Med hjälp lyckades jag ändå komma tillbaka mot alla odds och till stor kostnad för både samhället och mig.

Det borde vara en självklarhet med rehabilitering så snart det är möjligt och till alla som behöver. Inte bara till dem som kan söka info själva och orkar slåss.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag 20 juli 2008

Hälsofrämjande faktorer kartläggs i ny undersökning

Vid det nystartade Hälsoresursprojektet vid Sahlgrenska akademin ska man undersöka vilka faktorer som gör att vissa personer börjar arbeta efter en tids sjukskrivning medan andra fastnar i långtidssjukskrivning.

"– Det finns idag en lucka i forskningen när det gäller systematiska undersökningar om vilka individuella och samhälleliga faktorer som gynnar arbetsåtergång. Sådan kunskap är central för att förstå vilka konsekvenser olika åtgärder får, säger professor Gunnel Hensing, projektansvarig.".
Läs mer om undersökningen HÄR

En välbehövlig undersökning menar jag. Om man får svart på vitt varför det går som det går vid en sjukskrivning kanske processen förbättras. Som det fungerar nu blir åtminstone gruppen stressjuka alltför ofta lämnade utan hjälp. Konsekvensen blir då ofta lång sjukskrivning utan förbättring och i många fall har det slutat med sjukersättning.

Några viktiga faktorer för tillfrisknande och arbetsåtergång tror jag är:
- individen får individuellt avpassad hjälp
- hjälpen sätt in så snart det går
- arbetsgivaren är positivt inställd och vill ha tillbaka den anställde i arbete
- olika aktörer samarbetar (ex fk, vården, arbetgivare, arbetsförmedling etc)
- takten på arbetsåtergången avpassas utifrån individen
- individen upplever att den får hjälp och stöd att plocka fram sina egna resurser.

Där jag tror att det sistnämnda faktiskt är det som är allra viktigast i längden. För det är lätt att bli förminskad och snöpt till en väldigt liten och ynklig figur som sjukskriven. Särskilt om man har en prestationsbaserad självkänsla och inte längre kan prestera... Mår man dåligt och befinner sig i en utsatt situation är det lätt att tolka allt andra gör och säger som negativt och klanka ner på sig själv.
En stödjande omgivning kan här vara en otroligt värdefull resurs för att hitta sig själv och sin styrka och till slut förstå sitt värde.

För vi är alla unika och värdefulla - kom ihåg det!

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 19 juli 2008

En människa som har bråttom är ingen civiliserad människa

Rubriken ovan lär vara ett indiskt citat. Det fick mig att haja till. Med tanke på hur bråttom de flesta har är nog civiliserade människor i västvärlden sällsyntheter...
Ju mer jag funderade över citatet desto mer tyckte jag det låg i det. För var finns empatin, eftertanken, omtanken, helhetstänket och planerandet och andra saker som kännetecknar civilisation, välstånd och välmående när alla har bråttom? Inte hinner man tänka före när man stressar, vara omtänksam och empatisk. Inte om det är skynda, skynda som ligger i fokus. Då är det snarare illa genomtänkta åtgärder, nödlösningar och att stänga av medmänskligheten som blir det naturliga.

I vårt bråttomsamhälle kan det vara väldigt svårt att INTE ha bråttom. Det är så lätt att dras med i tempot, att smittas av andras stress. Att ta det lugnt kräver ofta många medvetna val. För mig betyder det att stanna upp, ofta, ofta och känna efter. Har jag dragit upp tempot onödigt mycket? Gör jag det som är viktigt? Hur tänker jag kring det jag gör? Ibland kan stresstankar smyga sig på och det gäller att upptäcka dem och åtgärda så snart som möjligt.

I soliga semestertider är det lättare att vara en lugn och civiliserad människa - så vi får passa på att öva nu.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 17 juli 2008

Vila i regnet

Har du tur om det regnar på semestern? Nä, skulle de flesta nog säga direkt. Men det är inte så dumt med lite regn ändå. I Aftonbladet lyfts fördelarna fram. Du slipper solstress och aktivitetsstress. När det regnar är det helt okey att bara ligga på soffan och läsa, lösa korsord eller spela spel med familjen. Helt okey att varva ner och ta det lugnt. Något de flesta behöver mer av. Lugn alltså. Tid att tänka och bara vara. Det är då man kan hitta in i centrum av sig själv. Då livet blir enklare och ofta stillsamt lyckligt.

När det gäller semestervädret har många helt orimliga förväntningar. Solen brukar inte skina från morgon till kväll fem veckor i rad i Sverige. Varför då bli besviken när det regnar? Med mer verklighetsbaserade förväntningar och flexibilitet kan man njuta av fördelarna med det väder som är just idag!

Att gå ut och promenera i ett stilla sommmarregn är bland det bästa jag vet. Så för min del är jag glad för vårt svenska blandväder. Och efter regn kommer solsken...
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 15 juli 2008

Se inslaget om semesterstress på Gomorron Sverige

Imorse medverkade jag i ett inslag om semesterstress på Gomorron Sverige. HÄR kan du se det.(Inslaget ligger ute i ca en vecka) 11.15 minuter in på filmen kommer semesterstressinslaget. Den uppmärksamma tittaren ser boken Lev Livet Levande ligga på soffbordet. Tyvärr hann jag inte visa upp den och prata om den. Du som vill läsa mer kan titta HÄR

För dig som vill ha mer tips om hur du kan få en avkopplande semester har jag lagt upp några punkter på min webbsida som du kan läsa HÄR

Men kom ihåg; av årets 52 veckor är bara 5 semester. Livet pågår dock hela året. Det är därför viktigt att vila, ha roligt och njuta av det goda livet då också. Det är du värd!

Uppmärksamma alla små vardagliga glädjeämnen och njutningar och livet blir bättre. Exempelvis att det är fint väder idag, se den vackra sommargrönskan, njut av mogna bär, ett bad eller en promenad. Le åt någon och bli ännu gladare när du får ett leende tillbaka. Ge någon du tycker om en kram. Många av de härligaste sakerna att njuta av kräver bara att vi är där och verkligen tar in sinnesintrycken. Närvaro. Så enkelt och ofta så svårt. Men övning ger färdighet - och i det här fallet också ett mer avkopplat och levande liv.
Lev livet levande redan idag!

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 11 juli 2008

Arbetsstress farligare än osund livsstil

DN DEBATT skriver professor Bengt Arnetz om resultaten av ett stort och flera år långt forskningsprojekt.Projektets huvudfrågor var:

1. Orsakar arbetsorganisationen eller enskildas övriga sociala liv mest ohälsorelaterad stress?
2. Är det mera effektivt att inrikta anti-stress insatser på individ- eller organisationsnivå?
3.Vilka är de viktigaste organisations- och ledningsfaktorerna för att skapa en långsiktigt frisk, effektiv och stressresistent organisation?

Svaret på fråga 1 var att organisationsstressen orsakar mer ohälsa.

"När man tar hänsyn till livsstil och annat mera personligt framkommer större skillnader i ohälsan inom en och samma organisation än mellan olika organisationer."

Det är effektivare att rikta åtgärder mot organisationen än mot individerna.

"Populära anti-stress program som lär oss att varva ner har mycket kortvarig och begränsad effekt jämfört med att satsa på att utveckla organisation och ledning."

"Organisationshälsan påminner om enskildas hälsa. Det finns oftast flera möjliga orsaker till ett och samma tillstånd. Genom att studera ett stort antal organisationer över tiden kunde vi identifiera de mest betydelsefulla organisations- och ledningsfaktorererna för att skapa en frisk och produktiv organisation." <

De kom fram till att friska arbetsplatser:
1. hade bättre stämning bland medarbetarna,
2. medarbetarna kände till arbetsplatsen mål,
3. medarbetarna var delaktiga i planering och genomförande av aktiviteter för att uppnå målen
4. medarbetarna fick konkret och rak återkoppling från ledningen om vad de skulle göra och hur de utfört sina arbetsuppgifter.

Här rör det sig verkligen om grundläggande saker. Självklart är det trevligare att vara på en arbetsplats där stämningen är god, där man trivs och mår bra. Att känna till målen med arbetet och att vara delaktig i planering och genomförandet skapar förstås mening, delaktighet och gemenskap. Att få feedback på om man har gjort ett bra jobb eller inte ger trygghet. För att nu bara nämna några få saker kring detta. Det känns ju nästan löjligt basic. Fast på alltför många arbetsplatser fungerar det inte. Men med tanke på vad detta kostar företagen så borde det vara frågor som ligger i fokus!


Kanske kan nästa stycke vara en väckarklocka? Organisationens hälsa är av största betydelse för produktiviteten.

"Studien visar att det inte är ett motsatsförhållande mellan hälsa och produktivitet utan att det går hand i hand. Vår forskning visar faktiskt att dåligt flyt i organisationer skapar den stress som leder till ohälsa."

Med tämligen blygsamma insatser går det att förbättra hälsa och produktivitet. Varför är det då så få företag som verkligen satsar och gör de här insatserna?

De har också undersökt rehabiliteringsinsatser och funnit att:

"Genom att fokusera på snabb återgång till arbetet minskade sjukskrivningarna med nära 50% och av varje satsad sjukförsäkringskrona fick samhället tillbaka över 4 kronor. Räknar man in produktionsvinster är effekterna än större. Därtill mådde den försäkrade bättre."

Att snabb rehab är en vinna-vinna åtgärd är något jag och många med mig påpekat många gånger. Här står det svart på vitt.

Det finns många intressanta saker att ta upp i artikel och jag hinner inte mer. Läs artikeln!
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

måndag 7 juli 2008

Qigong i Kungsan - härligt!

Här kommer ett härligt tips för dig som behöver tanka in mer närvaro och energi. Varje tisdags och torsdagsmorgon till och med 23/8 är det gratis Qigongpass i Kungsan kl 9.

Träningen sker i bortre änden av Kungsträdgården vid Karl XII:s torg på gräsmattan utanför Tehuset. Instruktörer från Gröna Draken visar ett grundprogram enligt Biyunmetoden. Man behöver inte anmäla sig i förväg, det är bara att gå dit. Om det ösregnar är träningen inställd.

Själv brukar jag träna en annan form av qigong men jag tycker det är kul med omväxling och härligt att träna i grupp. Under sommaren brukar jag gå till Kungsan och träna så ofta jag kan. Det är en underbar start på dagen som jag verkligen rekommenderar.

Om du vill veta mer om Biyunmetoden och Gröna Draken kan du läsa HÄR

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 5 juli 2008

FK bör skicka ursäkt

I en artikel i DN som handlar om hur nu försäkringskassan backar angående tolkningen av de nya sjukskrivningsreglerna säger cancersjuka Anna Olsson:

"- Det första försäkringskassan nu ska göra är att ta reda på vilka som fått brevet, kontakta dem och be om ursäkt. Sedan ska man reda ut vad som gäller för att deras egna tjänstemän ska få veta det."

JA! Är det några som ska kunna ge ordentliga besked om vad som gäller är det väl ändå försäkringskassan! Att be om ursäkt för att man gett fel besked är väl också självklart eller?

Enligt artikeln har Anna Olsson fått beröm och medhåll från tjänstemän på försäkringskassan. Tjänstemän som inte vågat säga något på jobbet. Får man inte säga det uppenbara måste taket vara så lågt att det befinner sig precis ovanför golvet!
s
Nåväl, i början av nästa vecka kommer försäkringskassans nya tolkningar. De riktiga hoppas jag.
/Kia

Ett urval med bloggar som skrivit om försäkringskassans tolkningar:
Mina moderata karameller
Anders B Westin
Resursbloggen
CRONAS BLOGG
JJ.N
Fröken Prym
Salubrin Online
Lasse Tycker
Hjulet snurrar
Babiantuttar
Läs även andra bloggares åsikter om


Försäkringskassan ändrar regeltolkning

Efter skriverierna om cancersjuka Anna Olsson har försäkringskassan och socialdepartementet haft möte för att diskutera situationen som uppstått när försäkringskassan skickat ut information till 70 000 långtidssjukskrivna. Många som fått brevet har blivit oroliga för att de ska mista sin ersättning.
I Aftonbladet säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson:
"– Det finns ingen som är allvarligt sjuk som kommer att bli utan ersättning. För dem finns ingen bortre gräns."

Försäkringskassans presschef, Robin Lapidus säger

" Det har uppstått missförstånd och det kan ha skett i flera led av den här processen från lag till sista instans. Vi beklagar självklart om det är så att folk har missförstått. "

När jag läser det som skrivits undrar jag om man kanske ska uttrycka det som att det är försäkringskassans tjänstemän som missförstått? Och som skrivit fel i ett brev som gått ut till 70 000 sjuka som mått ännu sämre när de blivit oroliga för att bli utförsäkrade?

Svenskan skriver:
"Både socialförsäkringsministern och socialdepartementet anser att formuleringen strider mot de exempel som finns i propositionen.

- Beskrivningen "allvarliga sjukdomar" ska inte uppfattas så att det bara är personer där döden är given som ska ha den högre sjukpenningen. I propositionen står det inte längre livshotande sjukdomar, men det fanns med i en tidigare skrivelse, säger Leif Westerlind, ämnesråd på socialdepartementet."



Svenskan tar upp diskussionen på Ledarsidan.
Här skriver man bland annat om hur snabbt och lätt det tidigare gått att bli förtidspensionerad - människor flyttades över från sjukpenning till förtidspension i snabb takt vilket gjort att vi idag har över en halv miljon förtidspensionärer.

"Det är inte bara slöseri med resurser som skulle kunna användas bättre – det är också ett svek mot de människor som försätts i passivitet när de skulle kunna komma igen och försörja sig själva."

Och detta tycker jag det är viktigt att hålla i minnet - det var inte bättre förr när sjukskrivna fick gå utan hjälp länge för att sedan förtidspensioneras. Många gånger mot sin vilja.

Slutklämmen i Svenskan är:

"Syftet med de nya reglerna är att ge dem som kan incitament att arbeta – inte att jaga svårt sjuka patienter till jobbet"

Vilket låter betryggande. Men då behövs också resurser till rehabilitering samt kunniga människor runt den sjuke för stöd och hjälp.
Finns de resurserna?
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 4 juli 2008

AB om nya sjukskrivningsreglerna

Aftonbladet hänger på Rapport och skriver om cancersjuka Anna som riskerar att mista sin sjukpenning (se mitt inlägg nedan). BRA!
Det behöver bli tydligt när konsekvenserna av regeltolkningen blir helt absurd.
Det drabbar så många som redan är hårt drabbade.
Det måste till vettiga regler som tolkas med sunt förnuft och den sjukas bästa för ögonen. Vilket nog oftast också är samhällets bästa, både ekonomiskt och mänskligt.

/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

Cancersjuk nekad sjukpenning?

De nya reglerna för sjukskrivning tillämpas strikt av Försäkringskassan.
"-Det står att vi ska vara väldigt strikta i vår tillämpning av lagen, säger Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör på Försäkringskassan, till SVT:s Västnytt."

Inte ens cancersjuka kan vara säkra på att få vara sjukskrivna.
Rapport tar Anna Olssons fall som exempel. Hon har bröstcancer, har blivit opererad två gånger, samt fått olika behandlingar, främst cytostatika. Men det har bildats metastaser och Anna Olsson kommer inte att bli botad. Hon har jobbat vidare på deltid under de perioder hon orkat.

"De nya regler som trädde i kraft 1 juli innebär nämligen att man kan vara sjukskriven ett år med 80 procents ersättning, sen ytterligare ett och ett halvt år med 75 procent.Men den som har behov av sjukskrivning därefter, alltså efter två och ett halvt år, måste vara så sjuk att "det finns ett påtagligt hot mot den sjukes liv inom de närmaste månaderna". Anna Olsson riskerar därför att bli utförsäkrad
-Innan de här besluten togs sa det att "för dem med allvarliga sjukdomar ska vi självklart finna undantag". Så jag har hela tiden trott att jag skulle vara undantagen eftersom jag har en så pass svår sjukdom och det var också det min handläggare sa då."


Det borde vara självklart att sjuka människor får hjälp. Fast som ordförande för DUFiS och själv långtidssjukskriven för några år sedan vet jag att så inte är fallet. När man är svårt sjuk är det tillräckligt jobbigt att behöva kämpa mot sjukdomen. Man ska inte behöva slåss för sin rätt till vård och sjukersättning också.
Den kampen tar så mycket kraft. Hur de nya reglerna slår kommer vi att få se framöver. Att bli utförsäkrad befrämjar knappast hälsan.

Som jag skrivit många gånger förr tror jag att en effektiv strategi mot ohälsan är att arbeta mycket mer förebyggande och att sätta in bra rehabilitering så snart det går när folk blir sjuka. Det vill säga åtgärder som alltför få får uppleva idag.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 3 juli 2008

Lycklig, lyckligare, dansk?

DN skriver att en undersökning visar att danskarna är det lyckligaste folket. Viktiga faktorer för lycka är artikeln demokrati, hög levnadsstandard och tolerans, vilket låter helt logiskt.
Sverige hamnade på fjortonde plats,vilket ordförande för Worl Value Study Ronald Inglehart kommenterade så här i pappersupplagan:

"- Ni har ju gråmulet väder halva året, så det borde tala emot att ni är lyckliga."

Men det kanske är just därför vi uppskattar fint väder och sommarhalvåret så mycket? Få folk njuter väl så mycket av sol och hyfsade temperaturer som vi svenskar? Och av att vara ute?

"Undersökningen baserar sig på två frågor (samma två som ställdes redan 1981):

"Med allting sammanvägt - skulle du kalla dig mycket lycklig, ganska lycklig, inte särskilt lycklig, inte alls lycklig?"

"Med allting beaktat - hur nöjd är du med ditt liv i dag?"

Ingelhart och hans forskarlag uppger att 350.000 personer ingått i studien.

- Den viktigaste avgörande faktorn för lycka är i vilken utsträckning folk är fria att välja hur de lever sina liv, säger Ingelhart till Reuters


Kanske är det så att vi tror att lycka måste vara så stort att vi sätter ett lägre värde? För mig är ofta lycka små saker.
På Nyhetsmorgon i TV4 blev coachen Nina Jansdotter intervjuad och sa flera kloka saker. Bland annat:

"Lyckan är ett förhållningssätt som kommer inifrån."

Vilket jag tror det ligger mycket i. När jag tar det lugnt och uppmärksammar det som är bra i mitt liv och njuter av tillvaron är jag lycklig. Är jag däremot stressad och fokuserar på problem minskar lyckokänslan förstås direkt.

Sedan ska man förstås inte glömma att det är lättare att fokusera på det positiva när man mår bra, ekonomin är hygglig, arbetet funkar osv. Men att ändå försöka se att det finns positiva saker tror jag är viktigt.

Men lika viktigt är nog att lämna plats för sorg också. Livet är inte alltid en dans på rosor och det måste få kännas. När sorgen fått komma ut blir det plats för lycka.

/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 2 juli 2008

Livsbalanskursen på Molkoms folkhögskola

Vecka 26 höll jag Livsbalanskurs på Molkoms folkhögskola. Jag hade fått förtroendet att lägga upp kursen helt efter eget huvud. Det blev en kurs med många praktiska övningar i bland annat coaching, qigong, avspänning och massage. Mycket samtal och diskussioner ingick också. Där var även en del teori som utgångspunkt för övningarna och diskussionerna.

Min tanke var att försöka skapa en avspänd och trygg stämning där alla skulle våga prova nya saker och säga vad de tyckte och tänkte. Där både lek och skratt skulle rymmas men även djupt allvar och svåra frågor.

Kursen var fullbokad och det var spännande att presentera en något helt nytt. Extra bonus var att deltagarna tyckte att upplägget var bra. Det var en härlig grupp – en kursledares drömgäng!

Det har varit en fantastisk vecka och jag vill tacka alla anställda på Molkoms folkhögskola som ger stället en vänlig och välkomnande atmosfär med mycket hjärta. Det är alltid lika trivsamt att komma till er!

Jag vill också tacka alla underbara kursdeltagare som gett varandra och mig så mycket. Det var en stor energi- och glädjekick att få vara med er!

Läs också mer om Molkoms folkhögskola HÄR
På min webbsida finns mer info och bilder, se HÄR

/Kia
Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 1 juli 2008

Tänk bättre med hjärngympa

I senaste nyheterna från Sunt liv finns en spännande artikel om hjärngympa.

"Med hjälp av enkla rörelser kan man lösa upp stress så att man får mer resurser över till att fokusera och prestera. En metod för detta är Brain Gym, eller hjärngympa som det också kallas.
– Det är enkelt sätt för människor att fungera bättre både privat och på arbetet, säger Susanne Wolmesjö, fil mag i pedagogik och lärare på Bosöns idrottshögskola."


Susanne Wollmesjö säger längre ner i artikeln att mellan 80-90 % av vår energi går åt till att bara fungera, dvs hålla kroppen upprätt och sköta grundläggande processer.Vi har alltså bara mellan 10 och 20 procent kvar för att tänka! (Låter lite eller hur?!)
Ju bättre andning och muskelkontroll fungerar, ju bättre kost man äter osv, desto mer energi finns för att tänka, vara kreativ och för beslutsfattande.

"Om kroppen kommer i obalans, vilket kan beror på allt ifrån dålig hållning, till stress eller en skada, påverkas vår mentala prestationsförmåga. Kroppen går i försvar, vi håller andan eller spänner oss omedvetet. Susanne Wolmesjös erfarenhet är att många som är stressade upplever att de inte kan tänka ordentligt. De är fullt upptagna med att hålla kroppen igång och har därför inte så mycket resurser till att tänka.

– Sådant som vanligtvis är självklart att klara av, till exempel ens arbetsuppgifter, blir plötsligt oöverstigliga."


Vad hon säger ovan stämmer bra in på mina upplevelser av stress och hur det påverkar tänkandet.Det går åt mycket energi när man har ont och är spänd. För min del har jag kört rätt mkt yoga, qigong och feldenkrais och det har hjälpt.
Förutom att tankeförmågan förbättras när man tränar så gör det en gigantiskt skillnad för vitalitet, glädje och harmoni tycker jag.

Det räcker att röra sig några minuter för att känna den mentala effekten. I en grupp räcker det med att en person är stressad för att alla ska känna av det.
Lite pausgympa kan förbättra gruppklimat och stämning i gruppen, tänkandet, kreativiteten och prestationen.

Med andra ord är detta något som som alla organisationer borde tänka på och prioritera. Här kan du se några rörelser som är bra för hjärnan.
/Kia

Läs även andra bloggares åsikter om