Igår skrev Kommunals ordförande ett inlägg på DN Debatt. Kommunal har nämligen gjort en undersökning om arbetsmiljö, ohälsa, sjukskrivningar och rehabilitering.
För att börja med en liten anmärkning så hade jag önskat att artikeln hade åtföljts av en sifferrapport från verkligheten. Att Kommunals medlemmar upplever att fler blir av med sina jobb pga sjukdom, att FK:s attityd mot sjukskrivna hårdnat eller andra typer av upplevelser behöver inte överensstämma med verkligheten. Att man tycker så kan ju exempelvis bero på att det skrivits rätt mycket i media om försämringar och hårdare klimat vilket gjort att man noterar den typen av händelser.
Men med den lilla reservationen skulle det ändå inte förvåna mig om de har rätt i sak.
"Samhällsdebatten om arbetsmiljö, ohälsa och sjukförsäkringar har fått en stark slagsida mot att öka pressen på den sjuke genom striktare regler och sänkt ersättning. Retoriken handlar nu om hårdare krav, men aldrig hör man någon tala om att den som är sjuk har några rättigheter."
Detta är något vi i DUFiS har diskuterat en hel del på sistone. Vilka rättigheter anser vi att vi har rätt att kräva? Och tillgodoses de rättigheterna? Nej, inte ens de mest basala som "Rätt till adekvat vård" och "Rätt till arbetslivsinriktad rehabilitering med succesiv återgång till arbete" tillgodoses för många. Detta trots att det torde vara en fantastiskt insats för samhällsekonomin eftersom det finns mycket pengar att spara in här. En person som blir förtidspensionerad och snurrar runt i vårdapparaten kostar nämligen stora summor. Särskilt ställt i relation till den ofta ganska måttliga investering som behövs för att en person ska kunna komma tillbaka till arbetslivet.
"Vi behöver arbetsgivare och en försäkringskassa som ger människor möjligheter till arbete i stället för att pressa bort dem från jobbet, skriver Kommunals ordförande Ylva Thörn. "
Jag kan bara instämma i ovanstående. Ge försäkringskassan möjlighet att verkligen arbeta med att få människor tillbaka i arbete på ett mänskligt och långsiktigt hållbart sätt. Ge också arbetsgivarna incitament att lösa ohälsofrågorna på ett bättre sätt. Låt de goda exemplen visa vägen. Det finns ju ett antal företag som arbetar med sin arbetsmiljö och främjar hälsa hos personalen - lyft fram dem! Och för all del också hur lönsamt det är ekonomiskt sett att investera i hälsofrämjande åtgärder.
/Kia
Så här har andra bloggare tyckt till:
Hanna Wagenius
Whiplash- nyheter
Vägen till himmelen...(eller helvetet)
Radar
Den hälsosamme ekonomisten
jj.n
s-info
Ett hjärta RÖTT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror inte det räcker med de så populära "incitamenten". Om man inte frågar de som det gäller hur de haft det, vad som varit bra och dåligt så kommer man förmodligen inte alls framåt.
Och motståndet mot att göra det är stort ute på företagen - i varje fall enligt mina erfarenheter.
Ja, att jag för min del tycker att det borde undersökas både hur de sjuka upplever sin situation, vad som hjälpt och stjälpt dem. Vad de som varit långtidssjuka och har det på distans anser har varit bra/dåligt när de har arbetat sig tillbaka. Samt sist men inte minst vad man ute på företagen/organisationerna anser.
Vad som pågår är en förlora-förlora situation där företagen mister en massa kompetens och de sjuka eller fd sjuka mister jobben.
Att inte ta vara på den enorma kompetens som finns är ett slöseri utan dess like!
/Kia
Skicka en kommentar